Svenskarnas Parti lägger ner.
Det fanns tydligen ingen efterfrågan på nazism i svensk politik.
Den bästa nyheten på mycket länge.
Och Sverigedemokraternas desperata skrikande att allt är invandringens fel börjar eka mer och mer ihåligt och blev rent parodiskt när Jimmie Åkesson gjorde comeback i söndagens partiledardebatt i SVT.
I DN i söndags fanns ett långt reportage om Svenska Motståndsrörelsens etablering i Dalarna där man vill bygga upp ett nytt folkhem på etnisk grund.
Det är stundtals olidligt att läsa men: det finns fler ljus än mörkermän.
Vi måste komma ihåg det.
Om fler målade sin bild av verkligheten genom att studera densamma istället för myter och rykten, struntade i det ”man hört” och tro på det man ser, skulle det bli ännu bättre.
Svenska Motståndsrörelsen är några snäpp värre än Svenskarnas Parti. De kuppade in en ledamot på ett SD-mandat i fullmäktige i Ludvika och DN vittnar om hur SMR-ledamoten fått stå oemotsagd med rasistisk rappakalja om ”sionistiska globalister som vill förinta vårt folk”. Detta är självklart helt oacceptabelt av de andra partierna.
Det gör ont att sänka sig till den nivå där man tvingas argumentera mot åsikter man inte anser värdiga mänskligheten i vår tid, men man måste.
De får aldrig stå oemotsagda i våra demokratiska församlingar.
Däremot ska de heller inte ges uppmärksamhet där de annars inte skulle märkas.
Svenskarnas Parti fick 5 000 röster i hela landet men uppmärksamhet som om de var på väg in i riksdagen.
Med tanke på att de vill störta demokratin och att de använder våld och hot som metod borde SMR kunna klassas som terrororganisation och bekämpas därefter. SMR och IS är samma skrot och korn och borde ta varandra i hand istället för att hata varandra.
Tills vidare får kampen drivas genom de demokratiska sammanhang SMR använder för att kunna avskaffa dem. Den uppmärksamhet jag skulle vilja ge dessa män(niskor) är en dokumentär om var de kommer från, vilka sammanhang lever de i och hur i helsefyr tänker de? Varifrån kommer övertygelsen som får dem att hata så?
Hur är man skapt när man klampar in på en föreläsning med en överlevare från Förintelsen och kallar honom ”sagoberättare”?
Vi får tyvärr inga svar i det viktiga DN-reportaget. Männen i SMR vägrar uttala sig: ”Det är inget personligt. Det har med er arbetsgivare att göra: Bonnier har ju visat sig otroligt svenskfientliga”.
För Sverigedemokraterna är SMR och Svenskarnas Parti viktiga som politiska fendrar, de håller in Sverigedemokraterna mot mitten. Faller de nazistiska partierna samman hamnar SD längst ut på rasistkanten och normaliseringen stannar av. Så formodligen gläds de inte även om de sannolikt får deras röster.
Jobbet att skapa en bild av ett parti som alla andra handlar fortfarande om mest fernissa och hur nära och lojal man är med partiledningen.
Den som tror att det finns en nolltolerans mot rasism inom Sverigedemokraterna får gärna förklara varför då Kent Ekeroth och Björn Söder fortfarande är medlemmar.