Alla hjärtans dag.
En dag med många infallsvinklar. Dessutom infaller dagen under vecka 7 som är ”Vänliga veckan”. Det finns alltså all anledning att i dag fokusera på vad vi alla kan göra för att bidra till en vänligare och hjärtligare värld.
Det är till exempel väldigt upplyftande att se människor med vitt skilda åsikter mötas i en debatt där man lyssnar på varandra, där man respekterar den andres åsikter utan att bygga sin argumentation på att den andre av olika skäl inte fattat eller byta ämne så fort de egna argumenten tryter.
Partiledarna för Centerpartiet och Vänsterpartiet, Annie Lööf och Jonas Sjöstedt, har sedan en tid turnerat landet runt för att debattera. Helt på eget initiativ och med samma mål: att visa på de politiska skillnaderna men att dessa kan förklaras under vänliga former, om än med skarpa argument.
I gårdagens GT berättade riksdagsledamöterna Jesper Skalberg Karlsson (M) och David Lindvall (S) om sin relation som politiska motståndare samtidigt som de är kollegor för Gotlands talan i riksdagen.
För de flesta politiker och debattörer är det en självklarhet att skilja på sak och person. I fullmäktige kan debatten vara tuff men mellan bänkarna och under kaffet råder en kamratlig ton.
Det är svårt att skriva om vänlighet utan att bli onödigt klämkäck och pretentiös. Ett tecken så gott som något på att det är lättare att vara kritisk och ”emot”.
Det blir svårt på riktigt när debatter startas utifrån rena gissningar som blir sanningar som man sedan förutsätts ha synpunkter på.
På Facebook finns i dag minst ett inlägg per länkad artikel som klagar på att det inte går att läsa artikeln för att man inte är prenumerant.
Utöver detta finns det så gott som alltid någon som utan att läsa artikeln drar en slutsats som alla som läst artikeln kan se är helt uppåt väggarna.
Debattråden blir helt irrelevant när någon svarar på gissningsanalysen. De som bara läser debatten får en väldigt skev bild av ämnet och slutsatsen blir oftast att medierna ljuger och hittar på lite som de vill.
Denna krumbuktdebatt kan bara redas ut på ett sätt: att folk börjar använda sunt förnuft och att det sker en ordentlig uppryckning av det egna ansvaret att ta reda på fakta innan man tycker.
Att kräva att folk tar ansvar upplevs dock som elitistiskt av somliga.
Hur man än gör blir det fel.
Men är det snällt och vänligt att hävda att alla åsikter måste ges utrymme när åsikterna är byggda på något som inte är sant?
En annan sak som är snällt är att backa varandra. Alltså motsatsen till att efter ett möte gå fram till någon som vågat lyfta en fråga och säga att ”Gud, vad bra att du sa det där, håller helt med”.
Men att man under mötet inte gett något som helst tecken på bifall utan låtit det verka som att den som vågade stod helt ensam om sin åsikt.
Det finns många sätt att vara snäll och det sammanfaller ofta med civilkurage och ryggrad.