Först ska jag ge Stefaan De Maecker rätt (se inlägget nedan) i att jag använde fel valresultat för att skildra maktbalansen i valet jämfört med fördelningen av makt och ansvar inom den rödgröna majoriteten.
Det är naturligtivs rösterna i kommunvalet som jag skulle hänvisat till. Det var slarvigt även om själva poängen blir densamma.
Men rätt ska vara rätt. (MP) fick 3 775 röster, (V) 3 226 och (S) 11 565 röster. (MP) och (V) leder tillsammans fem facknämnder, (S) tre. Dessutom läggs en av de tre S-ledda nämnderna ner vid årsskiftet (KFN) så då är det bara två kvar.
Och vi har två heltidsanställda S-regionråd. Plus två MP-råd och två V-råd (som avlönas deltid som regionråd, resten upp till heltid för sina ordförandeuppdrag).
Det är intressant att Stefaan De Maecker tycker att jag ägnat mitt utrymme åt partipropaganda den senaste tiden. Själv har jag tyckt att jag skriver alldeles för lite om partipolitik över huvud taget, och mer om allmänna samhällsfrågor. En tanke som bekräftas när jag studerar mina ledare de senaste tre månaderna.
Men jag inser att mitt förestående försök att kandidera till riksdagen är ett bra skäl att dra propagandistkortet för den som inte gillar det parti jag avser att kandidera för.
Och nej, underskott för sjukvården är inget unikt för Gotland, det vet nog alla. Men jag har inte skrivit om sjukvården i allmänhet.
Jag har skrivit om sjukvården på Gotland och de beslut som tagits år efter år där det utlovats en ekonomi i balans ”bara man får det tillskott” man för tillfället begärt.
Om man inte kan få ordning i ekonomin, hur mycket tillskott man än får, då måste man också sluta att fatta beslut som man aldrig har någon ambition/möjlighet att följa. Man kan inte år efter år säga att pågående insatser kommer att få effekt när underskotten bara fortsätter. Det hade varit intressant att höra Stefaan De Maecker utveckla det egna ansvaret i stället för att ständigt påstå att allt hade varit värre med en borgerlig majoritet.
Om man inte fullföljer sina beslut så ackumuleras behoven av besparingar. De försvinner inte för att man tycker att de är jobbiga.
Tvärtom.
Man kan välja att stoppa huvudet i sanden och man kan välja att ta tuffa beslut och ställa tuffa krav på resultat.
Stefaan De Maecker ger sken av att valet står mellan att spara eller inte spara. Det är inte seriöst.
Vad gäller Lars Thomssons göranden och låtanden angående Västerhejde skola så hade alla andra fortfarande alla chanser i världen att rösta ner vad han än påstås ha argumenterat för och som påverkat dagens situation. Lars Thomsson har inte majoritet.
I de protokoll jag hittat från regionstyrelsen där frågan behandlats finns inga noteringar om avvikande yrkanden eller enskilda inlägg över huvud taget. Alla var överens om att bygga vid befintlig skola.
Men när majoriteten sedan strök hela investeringen efter att åren gått och inget arbete ens har påbörjats, då kan man inte skylla på nån annan.
Det går inte.
Nu verkar man hoppas att alla ska ha glömt alla planer på att bygga i Västerhejde så man kan bygga två nya skolor i Visby istället.