Ett förslag på en ny lag om samtycke vid sex kommer förmodligen att presenteras i höst avslöjade regeringens utredare Mari Heidenborg, lagman i Solna tingsrätt, häromdagen.
Det har länge diskuterats hur man ska kunna anpassa lagstiftningen för att fokusera mer på gärningsmännen än på brottsoffren. Frågan är vad ett krav på samtycke betyder när det i slutänden ändå handlar om ord mot ord.
För de allra flesta normala människor finns förmodligen ingen tvekan om när det råder samtycke eller inte.
Rena överfallvåldtäkter är inte heller svåra att bedöma som brottsliga.
Svårigheten ligger ju i att så länge det inte finns bevisning eller vittnen kan en gärningsman neka och påstå att han inte förstod att hon inte ville. Även om hon säger att hon sa nej.
Att så många våldtäktsmän går fria beror ju inte på att svenskt rättsväsende skyddar dem utan att man inte kan döma någon om det inte står klart att han begått handlingen (utom rimligt tvivel). Det är alltså fullt möjligt för vuxna män att spela idioter och komma undan, om det inte är utom rimligt tvivel att de ljuger.
Hur man ska komma förbi detta genom en samtyckeslag ska bli intressant att se.
DN skriver att under 2015 anmäldes 18 000 sexualbrott, varav en tredjedel var våldtäkter. 96 procent av våldtäktsoffren var kvinnor och 98 procent av de misstänkta var män.
Av drygt 6 000 våldtäktsanmälningar kunde misstänkta kopplas till knappt 15 procent av fallen.
Lagstiftningen är viktig för att visa att samhället inte tolererar sexuella brott. Men lika viktigt är attityder och syn på mäns och kvinnors sexualitet.
Det är obegripligt att det fortfarande råder en uppfattning att män inte kan kontrollera sina sexuella lustar. Särskilt inte om de är unga och särskilt inte om tjejer klär sig på ett sätt som anses som utmanande.
Och parallellt med myter om att kvinnors nej egentligen betyder ja skapar det en föreställning om att ibland kan faktiskt män inte hjälpa att de våldtar. Att de på något sätt lurats in i en sextornado de inte kan få stopp på.
Snacka om skitsnack.
Det här är attityder som präglar både män och kvinnor. Kvinnor ser ibland själva sig som medskyldiga, om man flirtat och varit fysisk men för den skull inte vill ha sex, kan det bli svårt att säga nej, man tycker själv att man gett falska förespeglingar.
Dessa tillfällen är inte (alltid) våldtäkt, mer så kallat ”tjatsex”. Det som många ville prata om under hashtaggen ”prataomdet”, om ni minns.
För ju mer vi pratar om hur vi fungerar, om vi delar med oss av erfarenheter och inte minst tar hål på destruktiva myter, desto mer kan vi förebygga allt från tjatsex till våldtäkt.
Det duger inte att vi börjar prata om det först när vi är medelålders och delar med oss av erfarenheter vi hade som unga. Låt sex och samlevnad bli de naturliga ämnen det är menat att det ska vara i bland annat skolan.
Det handlar om ömsesidig respekt. I grunden inget svårare än så.