Nån som minns Stefan Löfven?
Ni vet han den där jovialiske killen med norrländsk dialekt som brukade prata om UNGdomsarbetslösheten?
Eller den välkammade blekingen som brukade stå och skaka på huvudet åt ”Sjuklövern” som inte begrep att allt skulle lösa sig bara vi stoppade massinvandringen?
Löfven med parti hukar i vassen och tittar på underhållningen som Allianspartierna står för. På andra sidan sjön sitter Jimmie Åkesson och gör detsamma. Ingen av dem avkrävs några svar eller utfästelser.
De gör naturligtvis helt rätt.
Genom att sitta still så ingen ser dem behöver de inte heller förknippas med det som händer på den politiska scenen just nu.
Att se två Allianspartier försöka ta makten men inte ens få stöd av de andra två allianspartierna måste vara höjden av lycka för både S och SD.
Den som det skjuts på från alla håll just nu är framför allt Annie Lööf (C).
Hon och Jan Björklund (L) uppmanas att bryta sina vallöften för ”den goda sakens skull”. Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch Thor (KD) som under hela valrörelsen haft exakt samma ståndpunkt som C och L anses nu vara de som tar ansvar genom att glömma vad de lovat väljarna.
Möjligen var de som röstade på M och KD införstådda med att detta skulle ske. Men alla mätningar visar att C:s och L:s väljare står kvar bakom sina partiers linje: att inte sätta sig i eller stödja en regering som är beroende av Sverigedemokraterna.
Att det framför allt inom Moderaterna råder stora oklarheter i hållningen till SD är höjt över allt tvivel. Ebba Busch Thor har efter valet öppet förklarat att hon inte ser några problem i visst samarbete med SD.
Så vem är det som ”sviker Alliansen”?
Det är nu det gäller. Ska Sverigedemokraterna omfamnas eller inte? Ska vi blunda för partiets ideologi för att det går att få stöd i olika politiska sakfrågor?
Det är helt okej att ha olika åsikter om detta men att anklaga dem som håller fast vid vad de lovade väljarna för att svika samma väljare, är inte logiskt.
Det är ett vägskäl som inte kan passeras lättvindigt i tron att det inte betyder något.
För politikerna är det kanske inte ännu en realitet men väljarna har en gång för alla sagt hej då till den traditionella blockpolitiken.
Att formera om dessa mångåriga och förankrade strukturerar tar tid, precis som nye riksdagsledamoten Lars Thomsson (C) beskrev det i gårdagens Gotlands Allehanda.
Som läget just nu ser ut vore det inte otänkbart att M och KD borde kunna slås samman till ett parti liksom C och L. Det skulle inte förändra matematiken nu men kanske bli tydligare för väljarna framöver.
M/KD kanske skulle vara ett konservativt alternativ lockande nog för de som i dag röstar på SD för att de inte gillar de liberala krafterna i Alliansen?
C och L har ju flera gånger tidigare frågat chans på varandra men inte fullföljt. Förutom på just denna tidningssida där man sedan många år haft ett samboförhållande.