Svenskarna börjar komma tillbaka efter semester och vila. Sakta men säkert kommer tempot att växla upp och snart är allt som vanligt igen.
I går kom den första opinionsmätningen efter sommaren och det största frågetecknet är att trots att miljö- och klimatfrågorna är brännande heta (bokstavligt talat) så skulle Miljöpartiet inte ens komma in i riksdagen om Aftonbladet/Inizios mätning skulle bli valresultatet.
3,6 procent ligger partiet på, före sommaren var stödet 5,0 procent.
Att förvänta sig en Bolund-effekt efter en period där det nya språkröret liksom alla andra ledande politiker haft ledigt från strålkastarljuset vore att önska för mycket. Samma med den effekt några sannolikt hoppats på att nyvalda Nyamko Sabuni skulle innebära för Liberalerna. Även de ligger under fyraprocentsspärren enligt mätningen.
Centerpartiet ökar mest och har legat ganska stadigt kring valresultatet ända sedan valet, enligt Aftonbladet/Inizio har partiet nu stöd av 10,3 procent av svenskarna.
Detta trots synnerligen enträgna spin från alla håll där man försökt ”sätta bilden” att Centerpartiet ändrat sig på i stort sett allt de sa före valet. Sanningen är som bekant den motsatta och väljarna verkar ha sett igenom halmgubbsbyggandet.
Det nya konservativa blocket, som somliga menar inte finns, har stort stöd hos svenska folket. Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna samlar totat 46,6 procent av rösterna medan S+MP+C+L får 43,1 procent av rösterna. Lägger man till Vänsterpartiets väljare, som mer sannolikt stödjande det senare alternativet än det första, blir det dock 51,6 procent, det vill säga egen majoritet.
Mest förundrad är dock jag, liksom många andra, över utvecklingen inom Moderaterna. Medan det varit tyst och ledigt från partiledningen liksom i övriga partier, har Moderaternas företrädare i sociala medier knappast tagit semester.
Hanif Bali, som i samband med att Ulf Kristersson proklamerade att han ville att hans parti skulle utgöra den vuxnes röst i rummet, fick Twitter-förbud, är tillbaka och det med besked.
Hans tonläge på Twitter är minst sagt häpnadsväckande och det är helt obegripligt att partiet inte tar avstånd. Vad har hänt sedan förra gången när man ansåg att det krävdes åtgärder? Enda skillnaden är att Balis twittrande snarare eskalerat än sansat sig.
Balis svans är troligen inte moderater, men det verkar onekligen som att man hoppas att de ska bli det.
Flera debattörer har ifrågasatt Hanif Bali och Moderaternas tysta accepterande av hans retorik under sommaren.
När Hanif Bali replikerar i traditionella medier är hans ton en helt annan.
Han svarar dock inte på kritikens kärna utan anklagar kritikerna för att vara mesiga och inte stå upp mot hedersvåld och islamistiska patriarker.
Det kan man göra utan att ta till hatiska argument och sprida osanna uppgifter om enskilda personer och olika händelser.
Frågan är om Moderaterna trivs med den bild som Hanif Bali och andra nu sätter av partiet eller om man vill ta några steg tillbaka närmare en balanserad borgerlig plats i svensk politik?