I går presenterade LO sin återkommande rapport ”Makteliten” där man konstaterar: ”De 50 representanterna för näringslivet är i en klass för sig. Vd:arna på de största svenska bolagen har inkomster som är 50 gånger den vanlige industriarbetarens”.
Jo, nog är de i en klass för sig och knappast representativa för svenskt näringsliv.
Att jobba sig rik är en av de största svenska synderna. Man får gärna vinna (men bara en gång) eller ärva pengar (om man inte redan är rik) men att vara företagare och förmögen på sitt arbete är lika med ondska i olika nivåer.
Nu är inte vitsen med LO:s rapport att den ska visa en rättvisande bild av skillnaden mellan arbetare och direktörer utan syftet är att bekräfta bilden av att svenska direktörer är groteskt rika och mycket väl skulle kunna höja LO-medlemmarnas löner mycket mer än de gör.
Timbro kommenterade LO-rapporten i går, Malin Sahlén, ansvarig för frågor rörande arbetsmarknad och integration, påpekar att om man istället valt att använda ett genomsnitt av alla svenska vd:ars löner skulle det bli ungefär 80 000 kronor per månad. Även det en hög lön men den motsvarar tre industriarbetarlöner.
”Mindre än vad många av facktopparna själva tjänar” påpekar hon i ett pressmeddelande och fortsätter: ”I realiteten är skillnaderna ännu mindre, eftersom detta är oskattade löner och det svenska skattesystemet är progressivt”.
LO-rapporten konstaterar också att endast var fjärde person i makteliten är en kvinna och då borde rapportförfattarnas öron lysa röda av genans.
För hur ser det ut i LO:s egen maktelit?
Jo där sitter: Karl-Petter, Tobias, Ingela, Torbjörn, Johan, Jonas, Magnus, Per-Olof, Susanna, Therese, Anders, Annelie, Hans-Olof, Jan, Mikael, Matts, Jan och Lars.
* * *
Hanna Westerén tycker att jag läser slarvigt och med tanke på hennes replik här under ligger det nära till hands att svara: dito.
Hela ledaren handlar om alla sidor i den politiska debatten som vill fokusera på andra hellre än att svara för varför man själv inte löst problemen när man hade möjlighet. Men Hanna Westerén tycker att allt går ut på att hitta anledningar att kritisera Hanna Westerén.
Istället för att dela upp citatet som Hanna Westerén gör kan man låta det vara i sin helhet:
”Svunna tider är något som till exempel Annie Lööf (C) får en känsla av när hon ska förhålla sig till utredningsuppdraget kring vinster i välfärden som Ilmar Reepalu (S) fått av civilminister Ardalan Shekarabi (S).
”En doft av 70-talet” och ”DDR” är begrepp som flugit genom luften och Jan Björklund (FP) skrek i riksdagens talarstol ...”.
Som om detta inte med lätthet kan tolkas som att det skulle vara Annie Lööf som är källan till citaten?
Inte heller har jag påstått att Hanna Westerén eller nån annan är lättkränkt för att man klagar på överdrifter. Jag talar om att tolka saker och ting bokstavligt och iställlet för se liknelsen. Jag kritiserade ju för bövelen samma överdrifter själv?
Det är inte lätt att göra rätt när man är på fel sida stängslet och till varje pris ska befästas som fienden.