Först får kommunerna några dagars varsel innan det anländer ett stort antal flyktingar som ska ha nånstans att ta vägen.
Lokalsamhällen runt om i landet mobiliseras, folk ställer upp, hittar boenden, skapar välkomstaktiviteter, gör sitt bästa för att ta hand om människor som flytt från olika grad av krig och förföljelse.
Bofasta och nyanlända skapar tillsammans liv och utveckling på orter som behöver varje ny invånare för att säkra service och utveckling.
Efter ett kaos som ordnats upp till största delen av civilsamhället och frivilliga insatser, råder ett lugn där de som flytt hittar en ny trygghet, förhoppningar väcks om att det man viskat i sina barns öron under hela flykten ska bli verklighet: ”Det kommer att bli bra”.
Då kommer nästa chock när samma lokalsamhället och samma människor på lika kort varsel ska hantera att människorna rycks bort från både trygghet och sammanhang på sina nya bostadsorter.
Skolan i Klintehamn ska på bara ett par veckor anpassa verksamheten till att 25 elever plötsligt inte längre ska gå i skolan. Allt arbete som gjorts för att skapa möjligheter för människorna att stanna kvar är som bortblåst.
Inte för att de asylsökande fått några beslut eller blivit kommunplacerade på annan ort utan för avtalen går ut och människorna ska flyttas till andra asylboende på andra orter. Till Radio Gotland berättar en familj att de efter en svår resa först kom till Malmö, sen flyttades till Stockholm, Kneippbyn, Klintehamn och nu ska de till Piteå.
GT berättade häromdagen om att det bor 110 personer på asylboendet i Klintehamn, varav 50 är barn och en handfull är nyfödda.
De flesta av barnen går i skolan eller har daglig verksamhet, och de mellan 5 och 18 år talar nästan flytande svenska.
Boendena på Gotland har haft korttidsavtal och trots att det ligger ansökningar om nya långtidsavtal kan man inte förlänga avtalen så att folk får bo kvar tills de överklaganden som stoppar processen är behandlade.
Det här är ett så stelbent regelverk att det borde brista av sig självt. Vad denna flyttcirkus kostar i pengar kan man bara spekulera i.
Vad det kostar i oro och otrygghet för redan utsatta människor kan nog alla tänka sig in i.
Det är obegripligt, omänskligt och det löser inga problem. Inte ett enda.
Skapar bara nya.
Mänskliga relationer klipps burdust av och alla beundransvärda volontärer får ladda om för att kanske börja om på nytt med nya familjer, som i sin tur slitits bort från en plats där de hunnit rota i.
När flyktingströmmarna kom kunde plötsligt alla regler och direktiv kastas överbord.
Gotland och Migrationsverket hade ett väl planerat samarbete för mottagandet men fick ställa om allt för att ta emot dem som kom.
De fick hamna där det fanns plats, alla krav på standard och kommunal service var som bortblåsta.
Nu kan plötsligt inte ineffektiva regler som bara skapar merarbete inte ruckas på för att regler är regler.
Att ifrågasätta olika myndigheters hantering av olika ärenden balanserar ofta på populismens gräns.
Det finns nästan alltid minst två sidor av en sanning.
Men detta är bara helt obegripligt.