Ledare: Den känsliga manligheten

Ibland köper man saker man varken vill ha eller behöver.

Jag talar inte om den allmänna köphysterin utan om medvetna handlingar för att ta ställning. Konsumentmakt.

Till exempel tecknade jag (liksom många andra) nyligen en prenumeration på fotbollstidningen Offside trots att jag inte alls är intresserad av att läsa om fotboll. Däremot har jag en kraftig överkänslighet mot all spelreklam som är så förnedrande att man blir sekundärkränkt å de medverkandes vägnar. Oavsett hur mycket de får betalt är skammen inte värd det.

Tidningen Offside har börjat tacka nej till spelreklam. Ett iniativ värt att stödja tänkte jag.

Nu funderar jag på att börja köpa en annan typiskt manlig attiralj bara för att visa mitt stöd.

Nu kan ju gud bevars även kvinnor raka sig men den reklam jag pratar om är riktad till män. Ni vet: ”The best a man can get”.

Gillette har nyligen lanserat en reklamfilm som blivit viral och som, trots att budskapet är ganska självklart, är omvälvande och fantastisk.

Män som uppmanar andra män att ”man up”. Som pratar om män som ett kollektiv där alla män har ansvar för att ta avstånd från hur många män beter sig.

Detta är av oklar anledning oerhört provocerande för somliga män.

Det är fascinerande att män inte verkar tycka att de finns som kollektiv. Att det aldrig finns faktorer eller ageranden som är generella eller gemensamma för män.

Könet är aldrig relevant när någon konstaterar att de allra flesta som våldtar eller begår brott är män.

”Inte alla män!” har blivit en skämtsam kommentar så fort nån säger något som en man har gjort eller är.

Gillettes reklam är episk.

Män uppmanar andra män att sluta se på när kvinnor trakasseras, när pojkar slåss eller när de hånas för att de gråter.

Frasen ”The best a man can get” är bytt mot ”The best a man can be”.

Genialt.

Filmen och initiativet har till största delen hyllats. Men kritiken har så klart inte uteblivit.

Den aggression och det hat som flödar mot företaget är som en iscensatt aktion för att förstärka det budskap som rakbladstillverkaren vill förmedla.

Förutom bilder på demolerade rakhyvlar som ”får fingret” uppmanas till bojkott.

Reklamfilmen anklagas för att vara ”sexistisk” och ”mansfientlig” och att man vill ”utplåna manligheten”.

Det är både komiskt och så outsägligt sorgligt att män blir rosenrasande när någon vill göra gällande att trakasserier och våld inte är något som hör manligheten till.

Samtidigt finns i just detta raseri en stor del av förklaringen till utvecklingen i stort med bristande tilltro till samhället och makthavare.

Män som känner sig personligen utsatta och jagade när mansrollen och mäns överordning ifrågasätts.

Tänk om de istället kunde se det som så många andra ser: att filmen (och sättet att tänka) är en hyllning till mannen, till män.

Nej, inte alla män, inte de våldsamma och misogyna, de som kritikerna menar ändå inte kategoriserar män som grupp.

Så varför blir de då så arga?