Nyligen väckte en text av författaren Jack Hildén i Aftonbladets kulturdel ont blod. Han berättade om sin vistelse i Missenträsk där han tillbringade några dagar för att bo och skriva i författarens Sara Lidman hus.
Många retade upp sig på förhållningssättet som var distanserat och där landsbygden beskrevs som något konstigt och mystiskt.
Författaren gjorde sig själv till huvudperson trots att han var biroll i sammanhanget.
I går presenterades en undersökning som gjorts vid Institutet för mediestudier som visar att nästan hälften av Sveriges journalister är bosatta i Stockholms län och en tredjedel i Stockholms stad. Nu betyder inte det inte något annat än just att det är där de bor. Andelen inflyttade från landsorten är förmodligen i majoritet. För det är i städerna jobben finns.
Och det är precis det som är problemet. För även om man har med sig ett perspektiv som född och uppvuxen på den svenska landsbygden så utgår ens jobb från där man är just nu.
Där de flesta journalister bor och arbetar, där blir bevakningen också en helt annan än i en kommun där inte enda journalist bor. Såna finns det några stycken, elva för att vara exakt, bland andra Gnosjö, Svenljunga, Laxå, Olofström, Markaryd och Ockelbo.
Gotland är relativt journalisttätt och spridningen är hyfsad över ön även om de flesta bor i Visby.
Alla journalister är inte heller med i undersökningen, bara de som är medlemmar i Journalistförbundet, drygt 13 000 personer totalt. Det finns ganska många journalister som inte är med där eller som är medlemmar i något annat fackförbund.
Det är inte helt otroligt att dessa personer skulle visa en delvis annan bild än majoriteten av landets journalister i den aktuella undersökningen.
Vad spelar det då för roll var journalisterna bor, det finns ju telefon och när något stort händer skickas reportageteam ut där det händer.
Jo, förvisso. Men om man kommer in som en besökare ökar också risken att man beskriver en verklighet som de som bor där har svårt att känna igen. Man är med och målar en bild som kanske inte är osann men inte heller sann.
Till exempel kunde man läsa om boende i Husby som fascinerat såg journalistteamen komma in under kravallerna och bete sig som de var i en krigszon, de skrek och for runt medan Husbybornas vardag pågick, även om det självklart var mycket uppståndelse kring bilbränder och annat.
Du har säkert reflekterat över samma fenomen när du läst något som skrivits om just din hembygd av en tillfällig besökare.
Små detaljer, felaktigheter och missuppfattningar som var för sig är petitesser men sammantaget gör att man undrar lite över hur mycket som är rättvisande av allt det andra som står i tidningen eller visas på tv. Allt det som du inte själv har sakkunskap om.
Det finns lokala exempel på vad närhet och lokalkännedom betyder. När någon anger att något har hänt norr eller söder om Hemse är vi till exempel många som undrar varför man inte istället skriver var det hänt, antingen i Linde eller i Alva.
Detaljer i det stora hela men viktiga markörer för om man är här eller där.
Men viktigare än att skriva ortsnamn rätt och på rätt sätt är att den vardagliga bevakningen fungerar över hela landet.
Att landsbygden inte blir något man besöker när det händer något som någon i Stockholm