Hjältegalan (Aftonbladet och TV4) brukar vara en högtidsstund i många svenska hem. I år var den särskilt välkommen som ett viktigt bevis på att världen inte är galen. De flesta av oss är kloka, modiga och empatiska människor som inte tvekar att göra vad vi kan när vi ser medmänniskor som behöver hjälp.
Det kan vara i stort och smått.
Alla som har som jobb att bokstavligt talat rädda liv, de som jobbar i vården och räddningstjänsten, är hjältar alla dagar i veckan.
Under galan som sändes i fredags var det nog ändå Elise Lindqvist, 79, som rörde de flestas hjärtan allra mest. Hon har ägnat stor del av sitt liv åt att hjälpa och vara ett stöd till prostituerade i Stockholm. Trots en uppväxt med erfarenheter som skulle fått vem som helst att gå under, sprider hon så mycket kärlek och glädje kring sig att bara det lyste upp hela Cirkus och vartenda hem där tv-sändningen visades.
Som varje år tänker jag att det här borde vi göra på Gotland också. Därför blev jag glad när jag dagen efter såg annonsen i GT där Helagotland berättade att de ska göra just det. Utse ”Hela Gotlands hjälte”.
Vi behöver fokusera mycket mer på allt fint och klokt som görs. Som centerpartisten Johanna Jönsson som är oerhört engagerad i flyktingfrågan och försökte förmå riksdagen att inte genomföra den skärpta flyktingpolitiken med bland annat id-kontroller.
Självklart satte hela sd-trollsvansen fart mot henne. Men hon fick också väldigt mycket stöd och kärlek.
Istället för att läsa upp alla hatmejl, gjorde hon en film där hon läste upp alla uppmuntrande och stödjande mejl och andra meddelanden hon fått.
Att berätta om medmänskliga insatser och det stöd man får är inte bara relevant för att spegla verkligheten. De bilder vi får till oss genom medier, både officiella och sociala, påverkar oss på ett direkt plan. Vi får hopp och kraft. Ser man bara elände skapas tvärtom en maktlöshet och uppgivenhet som är förödande.
Därför värmer alla vittnesmål om hur de asylsökande som kommit till Gotland tas om hand av helt privata och spontana nätverk som vill skapa ett bra välkomnande, bygga relationer och ta tillvara de möjligheter alla dessa nya presumtiva gotlänningar innebär.
I Fårösund, vid Björklunda, Gustavsvik och på Kneippbyn har gotlänningar gått samman för att utgöra länkar in i det gotländska samhället.
Samtidigt finns de nätverk som sedan många år sett till att de som i och för sig haft turen att redan bo i Sverige, men som ändå är utsatta på grund av missbruk, fattigdom eller misshandel, får stöd och hjälp. Särskilt nu till jul. Svenska kyrkan, Frälsningsarmén, kvinnojourerna och alla andra som samlar in både pengar och saker för att förmedla till behövande.
De mörkermakter som finns i vår värld ska inte nonchaleras eller sopas under mattan. Men vi får inte heller ge dem större kraft än de har. Vi är fler, många fler, som tror på att vi ska behandla andra så som vi själva skulle vilja bli behandlade i samma situation.
Låt oss inte glömma det.