Sverigedemokraterna inledde i går kväll sina landsdagar i Norrköping. Politik ska slipas, partiet ska peppas. Precis som det fungerar för alla andra partiers olika demokratiska samlingar.
Skillnaden mellan SD och övriga partier är att emellan dessa partisamlingar är det inte så mycket politisk verkstad att prata om.
Som de flesta redan känner till har SD på Gotland lyckats få tre mandat i fullmäktige utan en enda politisk idé.
Jag fick på Facebook se en annons ur annonsbladet där SD Gotland förklarade sig vara emot en försäljning av Campus Gotland. För det första har Region Gotland svårt att sälja en verksamhet som bedrivs av Uppsala universitet men de flesta förstår nog ändå att det är fastigheten där Campus Gotland finns som åsyftas.
För det andra innehåller annonsen ett påstående som är ännu konstigare: man vill inte att fastigheten ska säljas för att bekosta bostäder åt kommunanvisade flyktingar.
Hur partiet kan koppla ihop försäljningen av Kanonen 1 med bostäder för flyktingar vore väldigt intressant att få höra. Jag misstänker att svaret inte kommer. Men jag hoppas innerligt att de lokala sverigedemokraterna snart får lite frågor om sin politik från nån av öns nyhetsredaktioner.
I en tidigare annons i samma avisa berättade SD Gotland att de vill jobba för att Sverige åter ska bli en demokrati och att man inte ska diskrimineras för sina åsikter. Man vet inte om man ska skratta eller gråta.
Är det något som många efterlyser från SD Gotland så är det väl deras åsikter? Ingen har försökt tysta dem, tvärtom. I regionfullmäktige får till och med andra ledamöter aktivt efterfråga om inte SD har nån åsikt i olika frågor. Och vi är många som missade tillfället när Sverige blev en diktatur.
Ett politiskt parti kan inte komma undan med sånt här dravel. Nu är det dags att de ställs mot väggen. Inte för att tala om hur synd det är om dom utan för vad de vill med sin politik och vad de menar med sina skruvade påståenden.
Det är faktiskt en tiotusenkronorsfråga hur ett parti som bildats och får sin näring ur ett gigantiskt missnöje med andras politik, har så få egna svar och lösningar på det man kritiserar hos andra.
Journalisten PM Nilsson skriver i Dagens Industri under rubriken ”SD:s olidliga lathet”: ”Efter nästan två mandatperioder som riksdagsparti varav det ena som det tredje största är den politiska utvecklingen fortfarande häpnadsväckande svag”.
Personligen kommer jag dock inte att förvånas om SD får ökat stöd i valet 2018. Både i riksdagen och i regionfullmäktige. Partiet är helt immunt mot skandaler och kritik. Det snarare stärker dem.
I riksdagen beskrivs de ofta som ett högerparti men under riksdagsåret 2015/2016 röstade SD och S lika i 52 procent av alla voteringar medan SD och M har röstat likadant i 31 procent av voteringarna. Detta enligt en uträkning som Svenska Dagbladet har gjort. Hittar tyvärr ingen färskare mätning. Men poängen är att det är dags att sluta tjafsa om vilka SD står närmast. Istället måste partiet ställas till svars för sin politik och konsekvenserna av den. Vad vill de med makten mer än att ge de andra partierna ”ett helsike” (”give´em hell”)?