Gotland+Stockholm=sant.
Det var ingen kioskvältare som presenterades i går när indelningskommittén visade sitt förslag på hur Sveriges karta ska ritas om för att få en modernare länsindelning.
Den vi har i dag med 21 län av väldigt varierande storlek har sina anor i 1600-talet så nog finns det anledning att uppdatera systemet. Men förändringar för förändringars skull är sällan en god idé. Syftet är att skapa mer jämlika län och bygga på de samarbeten som redan finns. Kärnan i det hela är att skapa en stabil struktur för landets sjukvård
Gotland är det klart minsta länet men kommer att få den största förändringen. Vi har inte tidigare haft ett landsting utan varit vana att det är ”kommunen” sedermera ”regionen” som står för all samhällsservice.
Vad det rent praktiskt kommer att betyda återstår att se. Det verkar som att det ännu finns stora möjligheter att påverka hur de nya regionerna ska arbeta. För Gotlands del behövs en del fortsatta särlösningar. Men samtidigt kanske det också är bra att tänka bort ”hur man alltid har gjort” och hitta nya sätt att uppnå fortsatt starkt inflytande på det som ska ingå i den nya regionen med huvudstadslänet.
Jag är således försiktigt positiv och tror inte att vi kan förlora mer än vi redan gör genom att leva vårt eget liv här ute i Östersjön. Om det visar sig att Stockholm inte bryr sig om sin nya skärgårdsö får vi ta till vår rätt att protestera och göra oss hörda.
Från att ha varit de starkaste förespråkarna för precis det som nu sker har Moderaterna helt ändrat kurs och är nu emot. Även Centerpartiet är skeptiskt medan Socialdemokraterna verkar gilla läget, hur det än blir.
För den statliga tillsynen tror jag det finns fler fördelar än nackdelar med att denna sköts av tjänstemän utan lokal förankring. Speciellt på en så liten ort som Gotland. Lagen ska som bekant vara lika oavsett omständigheter och personligt engagemang i saker.
Att bli av med residens och landshövding är självklart en förlust. Men ärligt talat väldigt mycket beroende på vem som innehar uppdraget som landshövding.
Vår nuvarande landshövding är en stor tillgång men snart är hennes förlängda förordnade slut och då vet vi inget om vad vi får.
Någon sorts statlig representation måste självklart finnas på Gotland ändå, här kanske helt nya ”Gotlandsmodeller” kan utverkas.
Mer allvarligt än att bli av med en landshövding är att länsstyrelsen innebär många väldigt viktiga specialiserade arbetstillfällen. Ju fler av dessa som försvinner, desto svårare kommer vi att få att locka hit nya invånare.
Gotland har få kvalificerade arbeten som går att jämföra med de 110 som nu finns på länsstyrelsen.
Det finns väldigt många frågetecken att räta ut inför ett samgående mellan Stockholms och Gotlands län. Alla möjliga och omöjliga perspektiv måste vägas in.
Här behövs en bred dialog och ännu bredare förankring hos allmänhet, företag, organisationer och föreningar innan några beslut fattas.
Med tanke på att förra indelningen gjordes för fyrahundra år sedan måste det bli ett hållbart resultat.