Om vi på Gotland istället för personer räknade antalet hushåll hade vi kunnat glädjas åt en stadigt uppåtgående kurva sedan 1975.
Då, för 40 år sedan, hade Gotland en befolkning på 54 400 fördelad på 19 386 hushåll, alltså 2,8 personer per hushåll.
Senaste SCB-mätningen (2014) var vi 57 255 i 25 168 hushåll. Det vill säga 2,2 personer i varje hushåll.
Sedan 1975 har antalet hushåll ökat med 5 782 samtidigt som befolkningen ökat med 2 855.
Mellan 1990 och 2014 är motsvarande tal 1 144 och 147. Över tusen fler bostäder men bara 147 fler invånare.
Att befolkningen inte ökar trots att antalet bostäder ökat rejält de senaste cirka tio åren har delvis förklarats med att vi bor färre i varje bostad. Men alltså bara 0,5 personer i genomsnitt per bostad.
Förklaringen ligger delvis i antalet personer per lägenhet men det kan omöjligt vara den största orsaken.
Antalet ”dolda” invånare, det vill säga de som bor här stora delar av året men är skrivna på en annan ort, har sannolikt ökat dramatiskt sedan 1975. Lyxiga våningar i innerstaden fungerar som fritidsbostad, i bästa fall hyrs de ut till studenter under vintern.
Temat på nästa sommarträff, om det bli någon, med regionen och länsstyrelsen kanske kan vara ”Skriv dig på Gotland”.
Många av dem skulle inte ha några problem att klara den högre skattsatsen och det skulle gynna Gotland så mycket mer än de hundralappar många tycker att de kunde betala för maten på träffen.
Det finns ju klara regler för var man ska vara skriven så det är inte så enkelt som många tror men de som bor här stora delar av året borde definitivt känna samvete att också skriva sig här.
Samtidigt är det positivt att chefer som inte längre är chefer på Gotland ändå väljer att bo kvar här, om än på deltid.
Att som SD kräva att man ska vara folkbokförd för att få äga fastighet på Gotland är fel väg att gå. Med lock och pock och frivillighet kommer man längre.
I ett läge där man måste slå en som har nära 16 år för att komma ifråga för en lägenhet (aktuellt för en ledig lägenhet på Volontärgatan nu) måste prioriteringen vara att bygga fler bostäder. Punkt.
Inte göra ett best case scenario där en stadsplanerares alla våta drömmar uppfylls.
Bygg fult, bygg på höjden, bygg vad som helst (som går att bo i), bara det byggs!
Stadsarkitekt Christian Hegardt säger till Helagotland att man nu för tiden vill bygga levande stadsdelar och som delvis motsats till detta nämner han Gråbo. Men både Gråbo och Terra Nova byggdes exakt utifrån samma ambitioner.
Med tiden har dock skolor, butiker och vårdcentraler lagts ner så de tänkta centrumen gick delvis förlorade.
I Visby med omnejd behöver man inte heller vara rädd att det ska skapas ”sovstäder”, det är ett begrepp för långt större tätorter än lilla Visby.
Så släpp ängsligheten och planera för bostäder i alla dess former som uppfyller krav på anständighet. Däremot kanske inte alla bostäder måste vara handikappanpassade och ha golvvärme?