En av kommunernas viktigaste uppgifter är att ansvara för samhällsplaneringen. Att se till att olika områden har fastställda planer för vad som får byggas och vilka verksamheter som får bedrivas.
När en plan väl är fastställd gäller den och alla bygglov och annat måste följa det som är sagt i planen.
Det går inte att ”ta tillbaka” om man ångrar sig.
Just nu håller regionen på att ta fram en långsiktig plan för hamnområdet runt Campus Gotland och inre hamnen.
Hamnverksamhet är en väldigt viktig del av vår infrastruktur. Det behöver inte påpekas att det är särskilt viktigt för en ö att ha fungerande och tillgängliga hamnar.
I Visby har större delen av hamnverksamheten flyttats söderut men ännu finns gästhamnen kvar och det gamla hamnområdet har kulturhistoriskt värden som ska samsas med andra intressen som vill ”komma in” när hamnen minskar sin betydelse som hamn för gods- och passagerartrafik.
Här kan man verkligen prata om vikten av att veta vad man gör – att tänka efter före.
Att i det läget sälja strategiska fastigheter i området och därmed förlora makten över användningen och utvecklingen behöver föregås av noggranna kalkyler och konsekvensanalyser.
Att några fastigheter redan är sålda är inte argument för att sälja fler. Lika lite som att en försäljning ger sköna miljoner in i en skattekista i behov av påfyllning.
Detta är naturligtvis bakgrunden till allianspartiernas beslut att dra i nödbromsen för den planerade försäljningen av Kasernen 2, som i dag används av Campus Gotland som studiecentrum och undervisningslokaler och ligger bakom Kanonen 1 som såldes till Uppsala Akademiförvaltning, UAF, förra året.
Detta betyder inte att man tycker att köparen inte är acceptabel eller att affären ska gå ut på anbud och säljas till högstbjudande utan intresse vad man vill använda fastigheten till.
Snabba försäljningar är sällan av godo, inte ens om de görs med de bästa av ambitioner.
Kommunen står kvar med ansvaret för hur marken används och då behöver man vänta med att sälja skinnet innan man vet om man ens vill skjuta björnen.
I dagarna har ett annat område, med fastlagd plan och med klara direktiv till de aktörer som beviljats bygglov, blivit aktuellt.
I kvarteret Signallottan på A7-området i Visby ska det byggas bostäder. Själva planen kan inte bestämma annat än att det ska vara bostäder på området men i de markavtal som regionen erbjuder för dem som är beredda att bygga, kan man styra boendeformen.
Gotlandsbyggen AB vann en av markanvisningarna där det angavs att bostäderna skulle vara i form av hyresrätter.
Men när bostäderna nu kommer ut på marknaden säljs de som bostadsrätter vilket Gotlands Allehanda kunde avslöja i torsdags.
En av ägarna till Gotlandsbyggen, Karsten Inde, förklarar hur detta kunde ske: ”Vi har gjort en värdering av bostäderna som vi skulle bygga och det finns en stor risk för oss, som litet bolag med en historik som inte är särskilt bra. (---) En styrelse i ett företag ser alltid till företagets bästa och i det här fallet är det solklart att bygga bostadsrätter är det bästa alternativet” (GA 20 september).
Det är förvisso sant men denna beräkning och värdering ska ju göras av företaget innan man åtar att sig att bygga enligt de krav som ställdes i upphandlingen.
Priset blir det dubbla när byggherren räknat in att vitet på 10 miljoner ändå gör det värt att bryta kontraktet.
Det brutna förtroendet och sveket mot regionen och gotlänningarna lär kosta dem mer.