Om majoritetens enda svar när de avkrävs förklaringar och ansvar är att efterlysa lösningar hos oppositionen, då är det inte konstigt att det till slut brinner till.
Det är ett sundhetstecken att politiker också visar känsla och säger ifrån även om det ”skapar dålig stämning”. Det är inte att bråka, det är inte farligt, det spär inte på något politikerförakt, tvärtom gör det politiken mer begriplig än om alla tycker samma saker hela tiden, oavsett parti.
Eva Nypelius (C) brukar inte ta i men i går blev hon heligt förbannad när majoritetsföreträdare för femtielfte gången svarade med en motfråga: ja men ni då?
Eller istället för att försvara det egna ledarskapet sa att ”med er vid makten hade det varit dubbelt värre”.
Jag förstår henne.
Men jag förstår också Stefaan De Maecker om han blev förbaskad när oppositionen använde en ganska låg nivå för att anklaga honom för att inte gjort tillräckligt för att få den gotländska sjukvården i ekonomisk balans.
Sjukvården har bedrivits med underskott i 40 års tid. Skillnaden nu är att övriga nämnder inte längre balanserar dessa underskott och att de blivit större och större.
Självklart har man som ordförande det yttersta ansvaret men det är ju inte som att Allianspartierna klarat uppdraget så mycket bättre under sina perioder vid makten.
Jag skulle inte lägga så mycket skuld på vården, vare sig politiskt eller verksamhetsmässigt. Däremot har det funnits en politisk lojhet vad gäller den övergripande styrningen, det är som att den kultur som präglat sjukvården, man vet att man inte kommer att hålla budget ändå så det är ingen idé att ens försöka, spridit sig till övrig verksamhet.
Det märks helt nya signaler från nuvarande ledning men det är några år för sent. Nu tar vi med ett underskott på nära 100 miljoner med in i 2016, det krävs ett enormt fokus från dag ett för att inte också nästa år ska bli ”ett förlorat år” som Björn Jansson beskrev det i sitt inledningsanförande.
Lika oense om orsakerna till årets prognostiserade resultat, lika eniga är partierna om budget för 2016.
Det är både en styrka och ett svaghetstecken. En styrka då det ger en tydlig signal till nämnderna och verksamheten, en svaghet då ekonomin är så dränerad att det inte finns utrymme för några som helst politiska visioner.
Både majoritet och opposition sade sig vara villiga att lägga prestige och ideologi åt sidan för pragmatiska beslut för regionens bästa. Majoriteten har redan visat prov på detta genom att ompröva beslutet att driva det nya äldreboendet i egen regi utan upphandling.
* * *
Jag blir verkligen inte klok på Roland Spånts replik på min ledare. Hela hans svar på GF i går ger sken av att jag skulle ha pläderat för KD-förslaget om sänkt skatt och att jag delar partiets värderingar rent allmänt.
Min kritik av Rolands Spånts syn på företagande och hans inkonsekventa argumentation viftar han bort.
Jag diskuterar gärna mina värderingar och synpunkter men då utifrån det jag ger uttryck för på denna sida.