På fastlandet har flera lantbrukare haft oönskade besök på sina gårdar och även utsatts för rena hot.
Företagare som driver minkfarmar har fått sina anhörigas gravar skändade av djurrättsaktivister som jämställer djur med människor. Att äta kött är således att mörda för att äta upp sina offers kroppar.
Jag håller inte med men jag respekterar att det finns människor som tänker så och vill leva enligt denna syn på livet.
Däremot accepterar och respekterar jag inte när vissa, långt ifrån alla djurrättsaktivister, tar lagen i egna händer och vill tvinga andra att leva enligt samma tro som dem.
Inför de betessläpp som ordnas nu på våren där mjölkkorna släppts ut på bete växer årligen debatten kring mjölkproduktion och under vilka villkor denna bedrivs.
Djurrättsaktivisterna menar att produktionen per automatik är djurmisshandel i och med att korna manipuleras att producera mjölk till oss människor. Har man den inställningen går det självklart inte att diskutera djuromsorg och hur korna tas omhand eftersom själva deras existens är ett bevis för djurplågeri enligt mjölkmotståndarna.
Det finns mjölkbönder som ansett sig tvungna att ställa in sin ”kosläpp” eftersom man är orolig för att aktivister ska komma till gårdarna och skrämma besökarna.
I en debattartikel i Aftonbladet skriver Nicky Mezzina, debattör för global rättvisa, att det enda man vill är att ha dialog och att ”mjölklobbyn” ska lyssna och lära.
Det hade naturligtvis varit det allra bästa, att både bönder och djurvänner lärde av varandra.
Något som djurrättsaktivisterna borde prata mer om är vad som händer när de till exempel släpper ”djuren fria” och hur många husdjursraser som skulle försvinna om människan slutade föda upp dem för att äta eller få mat av.
Betesdjurens roll för vårt öppna landskap är avgörande. Så här skriver Naturskyddsföreningen på sin hemsida: ”Betande djur i naturbetesmarker är helt avgörande för att hålla stora delar av vårt landskap öppet. Många växter, insekter, fjärilar, vilda bin och fåglar är beroende av naturbetesmarkerna och lever där i ett samspel med varandra. Variationen av arter i landskapet kallas biologisk mångfald och ger oss flera ekosystemtjänster vi inte klarar oss utan. Det handlar bland annat om produktion av mat, ren luft, kolinlagring, matjordsbildning, och pollinering”.
Bönder som föder upp djur är måna om sina djur, det är inte regel att plåga dem för att få ut maximalt av dem. Det vore tvärtom helt förkastligt, för att få ut mer mjölk och bättre kött krävs att man värnar sina djur.
Jag förstår att böndernas tålamod är slut när det handlar om att ständigt utmålas som djurplågare.
Så länge djurrättsaktivisterna fortsätter med det kommer de inte att vara välkomna att sprida sin propaganda på böndernas egna evenemang. Dialog är jag helt övertygad att de skulle få om de sökte den med mindre konfrontativa metoder.