”Domkapitlet ser allvarligt på det inträffade eftersom själavårdssituationen är en särskild situation där den som tar emot själavård står i beroendeställning till prästen. Inte sällan är det frågan om utsatta människor”.
Så motiverar domkapitlet i Växjö stift ett aktuellt beslut att en präst inte längre får vara präst efter att han inlett en relation med en yngre kvinna som han i höstas hade själavårdande samtal med.
”Ett sådant förhållande är inte förenligt med prästlöftena eller bestämmelserna i kyrkoordningen och hans agerande har skadat det anseende en präst bör ha” skriver stiftets domkapitel i ett pressmeddelande.
I Visby stift resonerar man lite annorlunda. Man anser att efter åtta år har en präst som utnyttjat inte en utan en hel rad unga människor rätt att gå tillbaka i tjänst.
Domkapitlet i Visby stift har bara lyssnat på prästen, för att inte ”riva upp känslorna” hos de ungdomar prästen utnyttjade har man helt enkelt låtit bli att prata med dem om saken.
Att det nu stormar av kritik inom kyrkan och i den offentliga debatten anser biskop Sven-Bernhard Fast beror på att saken blev känd. Hade bara kritikerna hållit tyst och medierna låtit bli att rapportera så hade det inte funnits några problem.
Biskopen beskriver därmed en kyrka där prästers övergrepp ska behandlas som ett ”internt problem” och där prästen ska förlåtas medan de han förgripit sig på ska hålla tyst.
Somliga insändarskribenter anser att prästen har rätt att bli förlåten oavsett vad han gjort. Wera Svensson, aktiv i kyrkan och socialdemokratisk debattör, skriver i en insändare att prästen är ”skandaliserad”, alltså ett offer. Likaså beskriver hon det som hände som ”prat och elaka rykten”.
Sedan passerar hon all anständighets gräns när hon menar att alla män som ”umgås vänskapligt med barn och ungdomar” riskerar att anklagas för ”närmanden”.
”De som väljer att tolka allt till det värsta drar väl slutsatsen att män ska inte ha såna yrken. Bäst att bara ha kvinnliga präster”, konstaterar Wera Svensson.
Att beskriva övergrepp som ”vänlighet”, hur är det ens möjligt?
Prästen erkände själv att han haft sexuella relationer med ett par unga flickor. Eftersom de fyllt 15 år var det inte juridiskt ett brott.
Prästen gick frivilligt med på att ta av sig prästkragen, hade han varit ett offer för rykten och prat hade det knappast varit nödvändigt.
Man kan kräva av alla vuxna att inte utnyttja unga människors sökande och testande av sina egna och andras gränser, av en präst kan och ska man kräva så enormt mycket mer. Det handlar inte om moralpanik, det handlar om förhållandet mellan en präst och medlemmarna i församlingen.
Nu om inte förr är det dags att biskopen pratar ur skägget. Om han menar att en präst som utnyttjar ungdomar både sexuellt och genom att missbruka sitt förtroende är en intern angelägenhet för kyrkan måste detta göras tydligt så att alla vi medlemmar kan göra ett aktivt val om det är en kyrka vi vill fortsätta att vara medlemmar i eller inte.