Om det hade funnits ett automatiskt samband mellan höjda skatter och höjda skatteintäkter så hade det varit enklare att förstå vänstersidans återkommande längtan till höjda skatter.
Så länge samma personer vägrar se sambandet mellan höjda skatter och sänkta skatteintäkter är det svårare att ta dem på allvar.
Häromdagen ondgjorde sig Erik Fransson på Gotlands Folkblad över kritiken mot Socialdemokraternas förslag som syftar till att öka statens intäkter. Att regeringen fått backa på punkt efter punkt beror knappast på att alla andra inte vill ha ökade intäkter till staten utan att man inser att det inte kommer att bli så.
Att man inser att skatter är ett styrmedel, inte bara en intäkt att räkna hem om de höjs.
Om man lägger på mer skatt på företag måste företaget ta in detta på något annat. Myten om företag som travar vinster på hög lever i oroväckande välmåga i maktens boningar. Så bra närs myten att olika förslag om hur man kan beskatta de giriga företagen ännu mer så när hinner införas innan kritiken når fram i maktens korridorer.
I grunden finns också övertygelsen om att ”skattepengarna” uppstår hos staten. Det är pengar som är i statens ägo och bara ska ”fördelas”.
Detta synsätt tydliggjordes senast av Barbro Engman, tidigare ordförande för Hyresgästföreningen, numera återkommande skribent på Gotlands Folkblad.
För andra handlar skatt om medborgarnas pengar, pengar som man tjänat in på arbete eller företagande. Om medborgaren får behålla mer av sina pengar är det inte samma sak som att personen ifråga ”får bidrag” från staten. Hen får behålla mer av sina egna pengar.
Att sänka en skatt för ett företags tjänster betyder inte heller att företaget får bidrag eller subventioneras. Det betyder att företaget, eller dess kunder, betalar mindre av sina egna pengar i skatt. Synsättet att privat ägande är lika med stöld har för övrigt spridit sig till ägande av mark. Numera finns åsikten att ”det inte går att äga mark”. Mark borde därför utan vidare kunna konfiskeras eller beläggas med diverse olika skydd så markägaren inte kan använda sin mark.
Skattesänkningar är den rödgröna regeringens favoritartilleri när valfritt problem i vårt samhälle ska diskuteras.
Precis som att invandringen är orsak till alla problem i Sverigedemokraternas världsbild, har de rödgröna Alliansregeringens jobbskatteavdrag som orsak till vad det än är man för tillfället diskuterar som behöver lösas.
Inget av regeringspartierna har dock ens antytt att de har för avsikt att lösa alla problemen med det som i logikens namn borde vara universallösningen: återställa jobbskatteavdragen.
Istället fortsätter man att påstå att skatteintäkterna under Alliansregeringen ”minskade med 140 miljarder”.
Att skatteintäkterna i själva verket ökade under samma period håller man ifrån sig med näbbar och klor. Tyvärr ofta utan att bli ifrågasatta.
Därför fick en intervju i SR Ekot med Socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad väldigt stor uppmärksamhet när de inövade fraserna ifrågasattes av den pålästa reportern Jörgen Huitfeldt.
Fakta vinner alltid över politisk retorik. Det behöver visas oftare.