Det blev en paus på nästan exakt tio år.
Det som började 1811 genom Gotlands nationalbeväring och som under modern tid bestod av P18, Lv2, A7, KA3 och F16: försvaret av Gotland. Den sista biten, P18, lades ner i maj 2005.
I går kom ett löfte från försvarsminister Peter Hultqvist (S) att regeringen vill sätta upp en permanent militär styrka på Gotland.
”Detta är också en markering inför omvärlden att vi inser att Gotland är väldigt viktigt. Allt vi gör ingår i att markera svensk suveränitet” sa försvarsministern till DN i går.
Markeringen att placera 14 stridsvagnar i ett förråd var tydligen inte tillräckligt. Nu ska ett kompani på 130 man stationeras här som en del av en helt ny åttonde bataljon som regeringen vill bygga upp.
Vid avskedsceremonin för P18 i maj 2005 sa dåvarande arméinspektören, generalmajor Sverker Göranson, nuvarande överbefälhavaren (ÖB):
”Vi tror att det här är rätt väg men först efter några år vet vi bestämt om det var rätt eller fel beslut”.
Vi var många som redan då var övertygade om att det var ett dåligt beslut. Många trodde att det var en omöjlighet att lägga ner det sista fasta försvaret av Gotland. När alla andra regementen var borta trodde de flesta att P18 var fredat.
Inte bara för den militära hotsituationen utan för att en nedläggning var så definitiv. La man en gång ner försvaret skulle det inte gå att bygga upp igen.
Nu får vi se om det blir mer än en tumme. Reaktionerna på försvarsministerns utspel under gårdagen har varit positiva från de flesta håll.
Men osvuret är bäst tills det finns ett politiskt beslut. Kanske prioriteras förvaret av Gotland på ett annat sätt när man får en prislapp på projektet.
Försvaret säger sig behöva 16 miljarder i ramtillskott fram till 2019 för att kunna uppfylla det befintliga uppdraget från försvarsberedningen.
Regeringen vill skjuta till 6 miljarder fram till 2020 och det ska finansieras genom skattehöjningar. Så även om det finns en politisk majoritet bakom ett försvar av Gotland är det lång väg tills det eventuellt bli verklighet.
Försvarsmaktens egna behov måste också vägas emot politikernas inställning. ÖB uttryckte i går tveksamhet till att en upprustning av Gotland var att använda resurserna på bästa sätt.
Att ha ett permanent kompani lokaliserat till ön skulle innebära mer än en signal till en orolig omvärld och oförutsägbara grannländer.
Det skulle betyda en ökad trygghet för oss som bor här. Försvaret är som bekant en viktig resurs i civilsamhället vid alla sorts kriser, stora som små. Det stärker arbetsmarknaden och näringslivet även om det måste ses som en positiv bieffekt och inte ligga till grund för behovet av militär närvaro.
Politiska processer går långsamt. När det är dags att besluta i denna fråga kanske läget i vår omvärld ser helt annorlunda ut och det politiska trycket har minskat väsentligt.
Så vi får nog vänta med att skriva om historiebeskrivningen av försvaret av Gotland ännu en tid.