Saga Carlgren gillar inte att jag använder begreppet killgissa. Det kan jag ha respekt för även om jag tycker ordet är väldigt träffande för alla spekulationer om vad Centerpartiet ”egentligen” vill, menar och tycker.
Istället för att förklara varför hennes teorier om Annie Lööfs dolda agenda inte är en killgissning vill Saga Carlgren prata om andra saker. Som att det finns de som jämför Vänsterpartiet med Sverigedemokraterna. Det finns ett nyord för detta sätt att argumentera också: whataboutism. Istället för att försvara en ståndpunkt vill man byta ämne och prata om nåt annat.
Bland annat nämner hon mina ledare om hur regionen skötte uppsägningen av regiondirektör Jan Björinge 2014. Läsaren och undertecknad förutsätts förstå både vad hon menar och hur det är relevant i sammanhanget.
Saga Carlgren skriver att hennes oro över Annie Lööfs hemliga agenda fått ännu mer näring efter budgetomröstningen. Även här antas läsaren förstå varför utan det behövs någon argumentation. Centerpartiet röstade på sin egen budgetmotion och la ner sin röst i alla andra omröstningar om andras förslag. Precis som alla andra gjorde utom Sverigedemokraterna.
Det förslag som fick flest röster vann, det kallas demokrati. Även när man ogillar resultatet.
Jag ställs också till svars för ett påstående att ”centerpartister likställer Vänsterpartiet med SD”.
Jag vet inte om jag nån gång gjort detta, eller skrivit något som kan tolkas som att jag tycker att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är samma skrot och korn. Det tycker jag nämligen inte.
Däremot kan jag försöka ge min bild av varför ytterkantspartierna inte bör ha något större inflytande över Sverige.
Jag förstår att inte Saga Carlgren tycker att hennes parti är extremt eller har en politik som vore rent skadlig för Sverige om den gavs för stort utrymme. Men Vänsterpartiet har extrema åsikter i ett antal frågor. Inte minst för att man vill upphäva allt privat ägande.
Jag tycker också att det finns mycket att säga om Vänsterpartiets förhållningssätt till socialistiska och kommunistiska diktaturer och toleransen för politiskt våld när det kommer från vänster.
När en medlem i Vänsterpartiet som står upp för kvinnor i förorterna som är hårt drabbade av hedersförtyck och egenutnämnda patriarkala ledare, avfärdas och isoleras av sitt parti och sina partikamrater, ser jag ett samhälle jag inte vill vara en del av.
Vänsterpartiet vill lämna EU även om man tonat ner ivern i denna politiska inriktning. Man ogillar vårt liberala samhälle och vill ”upphäva kapitalismen”, man vill att staten styr i långt högre grad över landet och medborgarna.
När detta ifrågasätts försöker man undvika vad det faktiskt står i partiprogrammet och mena att det handlar om ”solidaritet och rättvisa”.
Till och med Socialdemokraterna har historiskt varit noga med att hålla armlängds avstånd från sitt stödparti. Det säger något.
Att försöka få denna kritik till att de som framför den anser att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är ”samma sak” är att skyla över vad det egentligen handlar om.