Något som försvinner i debatten om regionens budget är den faktiska skillnaden mellan regionledningens och oppositionens budgetalternativ.
Och det är att dessa till den allra, allra största delen är överensstämmande. Det man är oense om är väldigt lite pengar i det stora hela.
När Eva Nypelius (C) påpekade detta i slutet av debatten i fullmäktige blev Bo Björkman irriterad och tyckte det var ofint att nonchalera de ideologiska skillnaderna i alternativen.
För medborgarnas tillit till politiken är det viktigt att kunna se vilka grundläggande skillnader som finns. Men det är också viktigt att medborgarna känner tillit att i grunden är man överens om vad det är som ska värnas. Att man inte överdriver skillnaderna och påstår att den är skillnaden mellan liv och död.
Att sjuka inte ska få vård.
En annan sak som försvinner är det faktum att fram till 1 januari 2019 hade de rödgröna haft makten i åtta år. Det är först då nämnderna gick över i det nya styret. Allt det man nu föreslår är lösningen till skillnad från regionledningens tuffare inställning till budgetdisciplin, har man haft allt tid i världen att åtminstone initiera.
Precis som Håkan Ericsson (S) förklarade det: "Vi måste långsiktigt och planmässigt hitta vägar att minska orsakerna till kostnaderna för att göra verksamheten effektivare. Det går".
Exakt. Det arbetet borde ha startats för länge sedan, definitivt senast i samband med bildandet av krisgruppen 2015.
35 miljoner i en budget på totalt 5,4 miljarder är det som skiljer alternativen åt.
Alliansens besparingskrav på 60 miljoner är omöjligt och oppositionen efterlyser var det ska sparas men säger inget om sitt eget sparpaket på 20 miljoner och var dessa pengar ska tas.
Den över allt dominerande skillnaden är dock en rödgrönrosa skattehöjning på 75 öre till en skattesats på 34,35 kronor per hundralapp.
Ibland planteras så små budskap av politiker. Lite så där i förbifarten säger nån något som sedan växer till ett antagande som till slut kan bli en sanning. Ni vet hönan och fjädern.
Lars Engelbrektsson och hans parti Sverigedemokraterna hade som vanligt inte lagt två strån i kors för att prestera något eget budgetförslag. I sitt korta inlägg för att berätta att SD tänkte rösta på Alliansens alternativ sa Lars Engelbrektsson: "Vi anser att vi ändå fått vara med att påverka en del beslut och det har varit trevligt".
Jag vet att i minst två fall lyckades han plantera tanken att det skulle finnas ett samarbete mellan SD och Alliansen.
När man har som sin politiska idé att alla andra partier är klantar och att det egna partiet är det enda som har förändringar "på riktigt" är det faktiskt det minsta man kan begära att dessa förslag också lanseras formellt.
Det säger något när en jätteskylt från EU-valet den 26 maj är SD Gotlands mest tydliga budskap.