Killgissa.
Mansplaining.
Två så kallade nyord som båda beskriver en för män vanlig vana att överskatta sin egen kompetens, samtidigt som man underskattar andras.
Nej, inte alla män.
Och nej, inte bara män.
Men att det finns ganska många undersökningar som visar att män generellt har större självförtroende än kvinnor är vid det här laget väl belagt. Du kan med stor sannolikhet se det själv i den egen omgivning.
I somras presenterades en studie i Dagens Nyheter där 40 000 15-åringar i engelskspråkiga länder fått svara på en rad frågor om hur väl de känner till 16 matematiska koncept.
Forskargruppen vid University College of London och Australian Catholic University kallar studien ”Skitsnackare. Vilka är de och vad vet vi om deras liv?”. Resultatet visar att övertron på den egna förmågan visar sig tydligt redan i tonåren, inte minst bland förmögna pojkar.
Tre av de 16 matematiska koncepten var påhittade men många elever svarade ändå att de kände till dessa mycket väl. Pojkarna i samtliga nio deltagande länder hade överdrivit sin förmåga i större utsträckning än flickorna.
Det finns även sociala samband där 15-åringar från välbärgade hem stack ut mest i att överskatta sig själva.
Problemet är inte bara att pojkar och män överskattar sin förmåga utan lika oroande är det att flickor och kvinnor gör motsatsen.
Dunning–Kruger-effekten är ett begrepp som också passar in i bilden men som inte är specifikt kopplad till något kön.
Det är ett psykologiskt mönster (bias) som innebär att den som är inkompetent också är oförmögen att förstå att hen är inkompetent.
Jag tror att huvuddelen av er som läser denna beskrivning ler och tänker på någon eller några personer ni mött under er levnad som kan stämma rätt bra in på detta.
Jag tänker på allt detta när jag läser jobbannonser.
De flesta jobbannonser i dag beskriver snarare superhjältar än normalpresterande personer.
Det finns ingen hejd på alla förväntningar arbetsgivaren har på den sökande. Du ska vara flexibel men hålla på rutiner. Du ska vara en lagspelare som jobbar självständigt. Du ska se problemen innan de uppstår, du ska ha hundra arbetsuppgifter och dessutom vara beredd att ta på dig fler. Du ska vara företagets representant i dina egna sociala medier. Vara ständigt tillgänglig. Dessutom har jobbet med stor sannolikhet nån obegriplig engelsk titel som du inte känner är du.
Den formella kompetensen är lättare att bedöma, antingen har du en utbildning eller så har du den inte.
Men där många kvinnor slutar läsa efter halva annonsen och inser att allt det här kan jag helt enkelt inte, väljer många män att tänka att ”det löser sig”. Om man saknar den formella kompetensen får man väl bara vara lite mer övertygande om de andra bitarna.
När ansökningarna sedan gås igenom suckar man i rekryteringsgruppen över att så få kvinnor har sökt tjänsten. För man vill ju verkligen få en bättre könsfördelning i företaget, men vi måste ju se till kompetensen, inte ha en gräddfil för ett visst kön.
Suck, suck.
Ett tips för att få fler kvinnor som söker är att beskriva tjänsterna med rimliga proportioner. Man behöver ju inte anställa någon om man vid till exempel intervjutillfället märker att det inte är rätt person.
För om man vill ha fler anställda av en viss sort är det osmart att sortera bort dem redan vid annonseringen.