Hälso- och sjukvårdsnämnden har äskat på tilläggsanslag med 40 miljoner för att täcka det prognostiserade underskottet i verksamheten.
Det sa regionstyrelsen nej till. Men den godkände samtidigt att samma nämnd får gå med underskott på maximalt 40 miljoner kronor.
I dag föreslås regionfullmäktige fatta samma beslut.
Den som kan får väldigt gärna förklara skillnaden mellan nejet i första delen och okejet i den andra.
Regionstyrelseförvaltningen förordar ett krasst nej på HSN:s begäran med den självklara motiveringen att det inte finns något sådant utrymme. Men majoriteten bifaller trots det tilläggsanslaget under en obegriplig fasad av att egentligen säga nej.
Nu kan vi ta en liten paus i läsningen och titta en bit ner på den här sidan och läsa citatet i mittenspalten under ”Liberal kommentar”.
Jag vill på intet sätt raljera eller förringa problemen och utmaningarna med att få den gotländska vården inom de ekonomiska ramarna. Det jag vänder mig emot är den politiska majoritetens inställning att det inte går att förutse eller hantera relationen mellan pengar och verksamhet.
Är det något som varit förutsägbart sedan decennier tillbaka så är det att det alltid kommer oförutsägbara kostnader och att de budgeterade pengarna aldrig räcker. Det spelar ingen roll hur mycket pengar som ”tillfälligt” skjuts till, det räcker aldrig ändå.
Det här leder till stora problem för övriga verksamheter. Som bekant är det mesta som sker i regionens regi styrt av lagar och något man måste erbjuda sina medborgare, inte bara sjukvården. Varför ska de andra nämnderna följa sina budgetar?Om alla är överens om att sjukvården ska finansieras med hjälp av alla andra nämnders påtvingade överskott, varför inte från början budgetera dessa på vården?
Kanske för att det ändå inte skulle räcka. Det skulle ändå bli underskott som då inte längre har nån back up.
Drar man ut en tidsaxel kommer man förr eller senare att ta tvärstopp.
Hur många gånger man än påpekar det oansvariga i att blunda och hoppas på det bästa slår majoriteten ifrån sig. Istället ska all uppmärksamhet riktas mot hur oppositionen hade löst problemet om den suttit i majoritet.
Eller som i en insändare i dagens tidning underskriven av riksdagsledamoten David Lindvall och regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin.
Där är slutsatsen att det verkligen inte är den egna politiska ledningen som sätter framtidens välfärd på spel utan det är Centerpartiet.
Ingen kritik tas på allvar. Allt rinner av. Den som har mage att ifrågasätta något är elak och en mobbare. Revisorerna begriper ingenting. Deras kritik behöver man inte bry sig om.
De som har dåliga erfarenheter av äldreomsorg eller hemtjänst kan avfärdas eftersom verksamheten får bra omdömen när brukarna tillfrågas i olika mätningar.
Ungdomar som rotat sig i Sverige och behövs här, skickas tillbaka till terror och död på grund av sedan länge ifrågasatta åldersbedömningar. Funktionshindrade får sin livsavgörande assistans indragen för att det kostar för mycket.
Svenska folket rasar.
Men låt oss för all del fokusera på att hylla Socialdemokraterna för att vi lyckas undvika underskott på toppen av en högkonjunktur.