Stefaan De Maecker lämnar politiken efter tolv år i hetluften.
Han är knappast ensam.
Under de senaste två åren har avsägelserna droppat tätt under fullmäktiges sammanträden.
Jag räknar till totalt 81 avsägelser som godkänts under 2016 och 2017. Alla gäller inte personer som lämnat politiken, en del har avgått från vissa uppdrag för att de fått andra, nya. Avsägelserna gäller inte heller bara fullmäktige utan samtliga uppdrag: fullmäktige, nämnder och styrelser.
Men det säger ändå lite om omsättningen på politiker.
Miljöpartiet har 8 mandat i fullmäktige och under 2016-2017 har man haft elva avsägelser. I leden finns ännu flera personer med tunga uppdrag så återväxten inom just Miljöpartiet kanske det inte är någon större fara med.
Socialdemokraterna har under samma period tappat 27 personer på förtroendeuppdrag. Räknar man bort de som bytt roller är siffran kanske mer rimligt drygt 20.
Här är dock återväxten ett större dilemma vilket kunde noteras när Håkan Ericsson fick ta över efter Maria Björkman i socialnämnden. Inte för att han är inte är kvalificerad men det fanns inte jättemånga att välja på så vitt en utomstående kunde se.
Däremot är det svårt att veta vilken kompetens som finns i den 21 mandat stora S-gruppen i fullmäktige. En majoritet av dessa är väldigt anonym för allmänheten.
Moderaterna har 13 mandat i fullmäktige och under de senaste två åren har fullmäktige beslutat om 14 moderata avsägelser.
Störst omsättning har det varit i de minsta partierna. FI med bara ett mandat i fullmäktige har noterat 6 avsägelser, SD med sina 3 mandat har haft fyra avsägelser.
Vänsterpartiet med 7 mandat har haft 10 avsägelser. Centerpartiet har 14 mandat, 8 avsägelser under perioden, Liberalerna med 4 mandat har haft en avsägelse.
Tyvärr nöjer sig väldigt många potentiella politiker med att hålla sina lösningar och sin kompetens hemma vid köksbordet. Om alla som klagar på våra politiker skulle bidra med sin egen kompetens skulle återväxten inte vara något problem.
Med tanke på den bredd som finns i och med alla befintliga partier är det högst osannolikt att man inte skulle hitta ett parti att ansluta sig till. Det finns ingen, vågar jag påstå, som kan skriva under och hålla med om allt som står i partiboken.
Jag vågar också påstå att alla partier tar emot nya medlemmar med öppna armar och ännu gladare blir de om den nya medlemmen dessutom vill ta på sig ett uppdrag. I dag behöver man lyckligtvis inte börja i ungdomsförbundet för att efter många år få ett uppdrag som tack för lång och trogen tjänst.
Men det gäller också för partierna att lyckas behålla sina företrädare. Att de yngsta lämnar kommunpolitiska uppdrag när de flyttar till fastlandet för studier är en sak. Men uppdragen får inte bli så betungande, tidsmässigt och/eller ekonomiskt, att man tvingas välja bort ett politiskt engagemang.