Gotlandssnus är ett med gotländska mått mätt ganska stort företag. På kort tid har man vuxit snabbt och i dag är arbetsstyrkan drygt 40 personer stor.
När ett företag går från att vara ett litet företag på uppåtgående med stor ideell drivkraft till en större organisation, behövs också en mer reglerad struktur. Gotlandssnus präglas ännu av en sorts ”nybyggaranda”, utifrån sett får man i alla fall en känsla av ett företag där personalen trivs och där man har en stark vi-anda.
I går kunde vi läsa i GT om att företagsledaren och grundaren, Henrik Jakobsson, bett de anställda att organisera sig fackligt. Något som kan förvåna den som inte är så insatt i hur relationerna på en arbetsplats fungerar. Ibland kan man få uppfattningen att företagsledningar är emot facket och helst skulle vara utan det.
Men man behöver inte ha särskilt många anställda för att det ska bli oerhört krångligt och tidsödande om man skulle behöva ta alla diskussioner med var och en anställd. Att istället ha en (eller ett par) parter att prata med, som talar för alla, är en stor fördel för en arbetsgivare.
Svenskt Näringsliv som är en stor arbetsgivarorganisation förstår detta. I en intervju i SVT Agenda pressades Carola Lemne, vd för Svenskt Näringsliv, på frågan om vilket alternativ för sänkta trösklar till arbetsmarknaden hon föredrar: Alliansens inträdesjobb eller parternas etableringsjobb.
Även om hon poängterade att Alliansens förslag grundas på att de förstått problemen och hittat en lösning, så var hon också tydlig med att det bästa är om parterna själva kommer överens. Något som för övrigt ingår i Alliansens förslag. Lagstiftning är sista alternativet, om inte parterna kan komma överens om lösningar som gör att människor inte fortsätter att stängas ute från jobben.
I grunden har facket och arbetsgivaren precis samma mål: företagets bästa. Företaget vill tjäna pengar och facket har som sitt viktigaste uppdrag att värna arbetstillfällen. Något som bara låter sig göras om företaget går bra.
På de flesta arbetsplatser vill jag påstå att samarbetet fungerar väl. Man hittar lösningar tillsammans. Genom facket tas de anställdas kompetens tillvara i förändringsprocesser. Det är trots allt de som vet bäst hur olika scenarier fungerar i den praktiska verkligheten.
Självklart blir man ofta oense, intressekonflikter där företaget vill säkra sin framtid genom att effektivisera och facket värnar arbetstillfällen, är naturliga inslag i vardagen.
Ett modernt företag involverar dock de anställda i dessa processer för att förebygga konflikter och, inte minst, i slutändan få de bästa lösningarna och anställda som känner sig sedda och hörda. Det ledarskap där färdiga lösningar slår ner som en bomb när allt redan är bestämt, är ett signum för företag som sannolikt också präglas av att de anställda som kan i hög grad söker sig till andra arbetsplatser.
Många företag har redan i dag svårt att hitta rätt arbetskraft. Det företag som sätter kraft bakom det uttjatade mantrat att ”personalen är vår viktigaste resurs”, kommer att ha ett försprång i kampen om arbetskraften.
Men även facket har problem. Allt färre vill vara med i ett fackförbund. Jag tror inte alls att det är ekonomin som avgör dessa val. Snarare behöver man visa, på arbetsplatsen, att facket spelar roll. De fackförbund som lägger kraft på partipolitiska kampanjer är lika daterade som arbetsgivare som ser facket (och därmed sina anställda) som fienden.