I dag ska en motion behandlas i regionfullmäktige som rör en fråga jag tagit upp många gånger på denna sida.
Nämligen den hittills (för mig) oförklarade frågan om hur det kan skilja så mycket mellan olika beräkningar av antalet hushåll på Gotland.
Jag har i flera ledare tagit upp mysteriet med att hur många tusen nya bostäder vi än bygger på Gotland så ökar inte befolkningsmängden. De förklaringar som getts, mest i formen ”jag tror det beror på”, är att folk separerar och en familj behöver två bostäder istället för en. Plus att andelen ensamhushåll generellt ökat, alltså personer som aldrig flyttar ihop med nån utan bor ensamma från början.
Det är säkert en del av förklaringen men folk flyttar ju fortfarande ihop också i hög grad.
I Gunnel Lindbys (C) motion beskrivs skillnaden mellan det officiella antalet hushåll och det antal som Posten faktiskt delar ut post till, året runt.
”Enligt Statistiska Centralbyrån finns det 25 405 hushåll på Gotland. Enligt Posten finns det 29 082 åretrunthushåll på Gotland. Det skiljer alltså 3 677 hushåll mellan dessa uppgifter”.
Här ligger troligtvis en annan del av förklaringen till befolkningsmysteriet.
Allt fler har mer än en bostadsort. Man bor periodvis här och periodvis på annan ort, där man är skriven.
Men eftersom Posten har 3 677 hushåll noterade för åretruntutdelning verkar det onekligen som väldigt många bor här merparten av tiden, men fortsätter vara skriven på fastlandet. Och nota bene, nu pratar vi inte om arbetspendling utan året runt boende.
Gunnel Lindbys motion handlar om en informationskampanj eller liknande riktad mot dessa hushåll för att uppmuntra dem att skriva sig på Gotland. Det här är, precis som regionen skriver i sitt svar, inget man kan ha egna regler för. Det finns regler för var man ska vara skriven och dessa ska självklart följas. Men uppenbarligen har tiden sprungit ifrån reglerna om folkbokföringsort när skillnaden kan vara så stor mellan officiella och inofficiella antalet fasta hushåll.
En annan fråga är vad problemet är. Kanske är det ett nollsummespel om utjämningsbidragen minskas i andra änden?
Att så få verkar intresserade av dessa paradoxer gör mig hur som helst uppriktigt förvånad.
3 677 hushåll. Om vi räknar lågt (tror jag) och säger att bara hälften av dessa består av två personer så betyder det cirka 5 500 nya gotlänningar.
Ett annat mysterium som också ska diskuteras i dag är behovet av trygghetsboenden på Gotland. Reglerna för stöd från regionen har skrivits om, från att gälla från 65 till från 70 år.
Det befarar Ola Lindvall (C) kan göra att intresset från exploatörerna minskar om det mer ska likna ett särskilt boende än boende för relativt pigga seniorer.
I sitt svar förklarar regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin (S) att efterfrågan på trygghetsboende bland gotlänningar är enormt. Intresseanmälningarna för det boende som är på gång är övertecknat 10 gånger, totalt finns 700 förhandsanmälningar.
Ändå finns inga konkreta önskemål från fler exploatörer att bygga.
Marknaden skriker alltså efter denna boendeform ändå finns ingen som vågar möta efterfrågan. Det borde vara en av de säkrare investeringarna man kan göra.
Här måste finnas ett systemfel, frågan är var?