Tjänstemännens budskap är glasklart:
”En grundförutsättning för en stabil ekonomi för regionen som helhet är att nämnderna klarar sina uppdrag inom de ekonomiska ramar som tilldelats. Trots att resultatet för 2018 med all sannolikhet blir positivt är prognosen ändå allvarlig utifrån att nämnderna totalt sett inte förväntas gå ihop.
Reavinster från de stora fastighets- och markförsäljningar som genomförts får inte räknas med i balanskravsresultatet. Det kommer att innebära en stor avvikelse mellan totalt resultat och balanskravsresultat i bokslutet”.
Delårsrapporten januari-mars visar att nämndernas underskott prognostiserades till 38 miljoner kronor.
En månad senare, månadsrapporten för april, visar att nämndernas underskott ökat till 78 miljoner kronor.
Detta på toppen av en högkonjunktur. Det håller självklart inte.
Det pågår ett ständigt arbete inom all verksamhet inom regionen för att hålla kostnaderna nere. Anställda sliter och sjuktalet är högt, 5,8.
Men när regionens verksamhet inte går ihop ens under bästa möjliga förutsättningar finns det nåt ”fel i systemet” som behöver en grundlig analys.
Det hjälper inte att konstatera det självklara: att vi får väldigt mycket väldigt bra verksamhet för pengarna.
Smällen med kostnaderna för att ta hand om gamla deponier landade som en chock i budgetberedningen. De pengar som avsatts räcker inte på långt när och det är också dessa kostnader som är stor del av det ökade underskottet, eftersom det ska tas på årets resultat.
Behovet av ekonomiska marginaler har väl aldrig varit tydligare.
Oppositionen anklagas för att vara oseriös och orealistisk när den gång på gång nödgas hävda att regionfullmäktiges beslut måste följas.
Majoritetens krisinsikt har lyckligtvis blir klart mycket större men i den politiska retoriken är det ännu lite för mycket raljerande och lite för lite självinsikt och rannsakan.
Vill gotlänningarna ha en politisk ledning som går till botten med problemen, fattar tuffa beslut för att säkra välfärden, eller vill man ha politiker som målar världen i pasteller och beskriver sina politiska motståndare som mörkrets makter?
Här behövs inte bara tydliga och effektiva lösningar i ledning och verksamhet. Besluten måste kommuniceras så att allmänheten förstår och ser vad som händer. Se konsekvenserna av beslut om besparingar. Förklarar att det här har vi inte längre råd med.
Samtidigt måste man se samhället i ett helhetsperspektiv. Förstå att näringslivets förutsättningar har direkt inverkan på välfärden.
För det är i företagen som skattepengarna skapas. Ju fler som jobbar, desto större skatteintäkter.
Varje liten del som utvecklar Gotland är ett bidrag till att stärka välfärden.
Här behöver inställningen ändras från: hur ska vi uppmuntra detta istället för: hur ska vi stoppa detta.
Lars Thomssons (C) beskrivning av hur några ärenden behandlats i byggnadsnämnden (insändare sidan 4) ger en verkligen skrämselhicka.