Det är kanske att klyva hårstrån men det som nu rapporteras om uteblivna satsningar i regionens verksamhet handlar inte om sparkrav. Det handlar om att anpassa verksamheten till befintliga ekonomiska ramar.
Kanske kan man kalla det att spara att inte fortsätta leva över våra tillgångar.
Det finns inte heller i grunden nån politisk oenighet kring detta. Regionen behöver gå med ett överskott som gör att man kan klara dåliga år utan att behöva dra ner på verksamheten.
Men när de hårda besluten för att uppnå denna enighet behöver fattas så viker de rödgröna ner sig och har gjort så under de senaste två mandatperioderna. Efter valet har de hånat den nya regionledningen för att inte ha visat upp det ”nya ledarskap” som man utlovade inför valet.
För att i nästa andetag utmåla regionledningens varje beslut och steg för att markera att det är just ett nytt ledarskap som gäller nu.
Ingen tycker det är kul att neka pengar till behjärtansvärda ändamål. Men för varje ny utgift man beviljar måste man tänka att det inte är en engångsutgift utan en löpande kostnad.
Och om den ena får varför ska då inte den andra få?
Jag tycker inte att ärendet är snyggt skött gällande till exempel den utlovade skejtparken. Jag tycker det är skräp att inte ridsporten värderas lika högt som fotbollssporten. Men till slut handlar det om att välja att satsa pengar på friska människors fritidsintressen eller sjuka människors livskvalitet.
Alla behov att tillskott och ökade ramar kan självklart inte nekas rakt av. Kommer man till slut ram till att pengar måste skjutas till så kommer det troligen att göras.
Men det ska vara det sista alternativet, inte det första.
De rödgröna ropar ”Skandal!” åt varje steg som tas för att hindra regionens kostnader att öka. De efterlyser konsekvensbeskrivningar men behöver inte svara på vilka konsekvenser det blir av deras egen politik medför.
De tycker att förvaltningarnas underlag ska gå obehandlade till fullmäktige för beslut, att det är en självklarhet att nämnderna ska önska så mycket pengar som möjligt till regionfullmäktige som är den slutliga beslutsfattaren.
Men sakkunskapen finns i nämnderna, det är där de politiska avvägningarna behöver göras. Sen går ärendet ändå vidare till fullmäktige och det står oppositionen fritt att där övertyga om att deras förslag är bättre än regionledningens.
Man måste minnas att vi de senaste åren levt i en högkonjunktur. Regionens intäkter har ökat, ändå har kostnaderna ökat ännu mer och nämnderna lyckas inte ens gemensamt nå ett plusresultat trots detta. Hur ska det då bli när konjunkturen vänder och vi står kvar med de höga kostnaderna medan intäkterna minskar?Det kan nog var och en räkna ut.
Snart samlas regionstyrelsens arbetsutskott till budgetberedning inför det budgetbeslut som ska tas i fullmäktige i juni. Låt oss då slippa pseudodebatten om att politikerna lämnar Visborg för detta möte och istället fokusera på hur bra de gör sitt jobb.