”Det är 2018 nu, och mycket går framåt. Men när det kommer till kvinnors hälsa så stoppar många fortfarande huvudet i sanden. Vi behöver bryta tabut och öka kunskapen om kvinnors reproduktiva hälsa. Det är en jämställdhetsfråga”.
Så beskriver Annie Lööf C-förslaget att satsa 120 miljoner kronor på att öka kunskapen i vården kring kvinnors hälsa. Det vore ett välkommet kunskapslyft för landets kvinnor.
I takt med att forskning och vetenskap tagit steg framåt har också mycket av det som historiskt ansetts som ”naturligt” gällande kvinnors välmående kunnat lindras och avhjälpas. Det är naturligt att kvinnokroppen är gjord för att föda barn, men allt som det innebär i form av smärta och andra besvär är inte naturligt att stå ut med.
I dag finns flera diagnoser som är knutna till kvinnors reproduktiva hälsa som i viss mån tas på allvar men i alldeles för stor utsträckning fortfarande anses ”höra till” att vara kvinna.
Endometrios är en sjukdom som innebär oerhörda smärtor för den som drabbas. Men här finns många vittnesmål om hur kvinnor fått kämpa för att få diagnos och behandling. Många i vården har inte kunskap om sjukdomen och symptomen avfärdas ofta som ”naturlig mensvärk” och man rekommenderas att ta mer eller starkare smärtlindring.
Det finns fler diagnoser som blir mer och mer kända men där kunskaperna i vården inte hänger med. Så en bred och generell kunskapsinsats är angelägen. Man behöver inte heller ha nån diagnos för att lida, vanlig mens kan innebära stora problem för många.
Förutom brist på kunskap och att det skiljer sig hur man blir bemött i olika delar av landet finns en utbredd attityd att allt som har med kvinnors reproduktiva hälsa att göra är lite pinsamt, äckligt och inget man ska prata om.
Det är svårare att ändra på attityder men även här är kunskap lösningen. Både i skolan och inom vården. Och det är inte bara unga som behöver lära sig mer.
I takt med stigande ålder blir pinsamhetsfaktorn mindre och mindre närvarande. Men tysthetsnormen gör att alla problem man får som har med ens kvinnokropp att göra oftast talas om med andra kvinnor, eller med en sköterska i vården eller på mödravården i samband med undersökningar eller provtagningar.
En tredjedel av alla kvinnor har svåra besvär och önskar hjälp när de kommer i klimakteriet. Många är också helt oförberedda på det som händer med ens kropp och hur man mår. Myten om ”klimakteriekärringar” är det man förberett sig på, att man ska bli ilsk och sur. Få talar om tröttheten, risken för depressioner och de rikliga blödningarna som tar musten ur en.
I arbetslivet i dag finns inte utrymme för att anpassa sig till denna tid i kvinnors liv. Du förväntas prestera på topp och här finns också förväntningarna på att till och med växla upp ”nu när barnen är utflugna”.
Hur mycket kan till exempel kopplas samman mellan klimakterierelaterad hälsa och det ökande antalet sjukskrivningar på grund av utmattning? Här vore det intressant med mer forskning.
120 miljoner räcker inte långt, men det är en början på ett efterlängtat kunskapslyft för kvinnors hälsa. Nu får vi hoppas att Centerpartiet får med sig fler på denna satsning.