Ledare: Ändrad maktbalans i fokus

Problemet är inte att antalet kommunikatörer/informatörer ökar utan att antalet journalister minskar. Och det ordentligt.

När maktbalansen ändras är det viktigt att uppmärksamma och diskutera.

Det är utgångspunkten för journalisten Björn Häger som i våras skapade debatt i frågan genom en debattartikel i tidningen Journalisten.

I juni redovisade tidningen Dagens Samhälle siffror som visade att svenska mediehus på tio år krympt redaktionerna med 25 procent. Samtidigt har antalet kommunala kommunikatörer ökat med 106 procent. Därmed är kommunikatörerna i kommuner, landsting och regioner fler än dagspressjournalisterna.

Det finns ingen koppling mellan dessa två uppgifter. Men det visar på en viktig utveckling som har betydelse för vårt samhälle i flera bemärkelser.

För att diskutera dessa frågor ordnade Gotlänningens Tryckeri AB i går en mediedag med detta som tema.

Björn Häger, ordförande i Publicistklubben och ofta anlitad föreläsare i intervjuteknik och journalistik, deltog tillsammans med Eva Buskas, nyhetschef på Gotlands Allehanda, och Tomas Ängshammar, kommunikatör på ledningskontoret, Region Gotland.

Björn Häger konstaterade att det finns minst två sätt att se på utvecklingen.

För det första frågan om skattepengar ska användas för kommuner som bildar egna ”redaktioner” och publicerar nyheter om sin verksamhet. För det andra hur det påverkar demokratin när kommunerna kanske har större resurser för detta än en granskande redaktion om det ens finns någon sådan lokalt.

– Ibland verkar det inte ens räcka att ha rekord i antal kommunikatörer, som Göteborg där man utöver de 175 egna informatörerna hyrde in andra konsulter för att få hjälp att komma undan SVT:s ”Uppdrag granskning”, berättade Björn Häger.

I grunden finns ingen konflikt mellan journalister och informatörer. Man har nytta av varandra så länge man respekterar och är klar över sina olika roller.

Båda har medborgarna som yttersta uppdragsgivare medan journalisternas roll får anses vara friare.

I tajta lägen kan det vara lockande för en underbemannad redaktion att ta ett välskrivet pressmeddelande istället för att göra en egen text.

I sig inget fel om det som skrivs är korrekt, men risken är att den nyhetsvärdering man själv skulle ha gjort inte överensstämmer med den informatören som skrev pressmeddelandet gjorde. Problemet uppstår när kommunerna använder sina informatörer, egna eller inhyrda, för att dölja fel som begåtts. När man får hjälp att till och med bryta mot lagen genom att vägra svara på frågor och göra sig oanträffbar.

Om det blir svårare att få tag i information blir journalisternas arbete svårare och eftersom antalet journalister blir färre kan mindre tid ägnas åt förutsättningslöst grävande.

För det är kanske inte de stora avslöjandena som man riskerar missa, utan det som hittas i det vardagliga nötandet i diarier och offentliga handlingar. Det dagliga grävet och granskningen av makten.