Utanförskap och samhällets svek.
Det är ofta förklaringar som ges för unga som lever med kriminalitet och våld. De har inget annat val än att protestera och visa sin existens.
Ibland stämmer det säkert. Men långt ifrån alltid.
Att förklara att människor som fått en fristad i Sverige väljer att åka tillbaka och kriga för terrororganisationen IS med att de gör det för att samhället svikit dem stämmer dock på ett annat sätt. Genom att samhället tittar bort när radikala islamister rekryterar bland muslimer i Sverige så är det ett svek av stora mått. På samma sätt som att kvinnor i segregerade orter ständigt bevakas av religiösa fundamentalister som begränsar deras rättigheter utan att behöva stå till svars.
På många orter i Sverige lever ungdomar i gäng som begår brott och där våldet är ständigt närvarande. Sveriges Radios Ekot har gjort en granskning av samhällets insatser gällande ett känt ungdomsgäng i Göteborg.
Det visar sig att ungdomarna fått stödinsatser tidigt i sina liv, anpassad skolgång, kontaktpersoner och vård. Ändå har de fortsatt att begå brott.
Det finns självklart en rad olika faktorer som samverkar kring varför en människa återvänder till kriminalitet men att ha som enda förklaring att samhället sviker är helt enkelt inte sant.
Amanda Björkman, Dagens Nyheters ledarsida, skrev klokt om detta häromdagen: ”Det finns ingen anledning att förminska människors upplevelser, dem äger vi var och en. Däremot är det direkt obegåvat att reproducera dem när de inte stämmer”.
En annan uppgift som upprepas som en sanning är att en av fyra svenska ungdomar (15-24 år) är arbetslös.
Formellt sett är det sant men sant är också att de flesta pluggar och därmed inte är sysslolösa. Mäter man bara antalet som varken arbetar, pluggar eller har praktik så är siffran cirka 6,5 procent, jämfört med genomsnittet för EU som är 15,4 procent.
En väg in på arbetsmarknaden för många ungdomar är så kallade enkla jobb. Eller skitjobb som många ur arbetarrörelsen numera kallar dem.
Sverige har rationaliserat bort i stort sett alla enkla arbeten, alla förutsätts ha någon form av examen och det anses kränkande att behöva utföra vissa arbeten. Denna attityd påverkar självklart våra ungdomar.
Trots det är de allra flesta unga ivriga att komma in på arbetsmarknaden.
Men inte alla.
Svala Firus, psykolog på Arbetsförmedlingen, blev rikskänd när hon i en debattartikel i Expressen nyligen berättade om hur Arbetsförmedlingen kan bjuda in ungdomar till rekryteringsträffar men där ingen kommer.
Förklaringarna kan vara att det var för tidigt på morgonen eller att det är för tråkiga jobb.
Denna skildring betyder inte att alla ungdomar har den inställningen vilket Svala Firus även noga påpekar, men de är heller inte ovanliga.
Vänsterpartiets arbetsmarknadspolitiske talesperson Ali Esbati är redan tidigare känd för sin nedlåtande syn på enkla arbeten. Häromkvällen avfärdade han i SVT:s Aktuellt Svala Firus erfarenheter som ”anekdotiska”.
Om vissa fakta sorteras bort när politiken för att hitta lösningar ska skapas, då kan vi inte räkna med att lösa några problem i grunden.