De politiska idéer som partierna aldrig ens försöker göra verklighet av när de väl har makten borde avskrivas de politiska programmen.
Som det faktum att nästan alla partier vill avskaffa monarkin och införa republik. Gör det då, eller lägg ner det hycklande agiterandet så fort en nyhet från hovet når medierna.
Samma med sex timmars arbetsdag.
Nu är det ju som tur är inte förbjudet att ta egna initiativ, man behöver inte vänta på politiska beslut eller att det ska införas något sorts bidragssystem, man kan göra saker ändå.
Som reklambyrån Oss reklambyrå som i går införde sex timmars arbetsdag för sina anställda, men bibehållen lön. Ett utmärkt sätt att stärka sitt värde som attraktiv arbetsgivare och ge extra värden vid sidan av lönen. På många arbetsplatser gör man tvärtom, alla förmåner (fringisar) och extravärden plockas bort, man ser isolerat till kostnaden eller den uteblivna intäkten, och inte alls på vad det kan ge tillbaka i ökad effektivitet och arbetslust.
Kortare arbetsdagar passar vissa företag men inte alla. Precis som det mesta när det handlar om företag i skalan enmansföretag till bolag med tusentals anställda. Därför är tvingande lagar och regler som är lika för alla en dålig väg att gå.
Sex timmars arbetsdag kan mycket väl leda till ökad effektivitet i ett litet företag med nån sorts ”familjekänsla”. Kanske är jag cynisk i överkant men jag tror inte att man får samma effekt i ett storföretag där man inte alls har samma relation mellan ledning och anställda.
Att skapa incitament för att göra bra val är nästan alltid bättre än att använda tvång.
Många regler som var och en kostar en slant är inget problem för företag som har råd att ha egna avdelningar för att administrera detta, men för ett litet företag kan det vara både tidskrävande och alltför för kostsamt.
När vi diskuterar Lagen om anställningsskydd, kollektivavtal och annat beror småföretagens oro inte på att de måste ordna bra villkor för sina anställda. Men om man hamnar i en tvist eller förhandlingssituation är ett fåmansföretag som en liten myra jämfört med de resurser ett fackförbund kan ställa upp med för sin medlem. Facket är inte fienden, det är inte det jag menar, men maktbalansen är synnerligen ojämn.
Precis som den är åt motsatta hållet i ett jättebolag som kanske har en koncern i ryggen.
Det behövs olika regler helt enkelt och det är obegripligt att inte det största och äldsta arbetarpartiet kan erkänna detta utan argumenterar som om hela den svenska modellen är fara.
Alla företag behöver också handlingsutrymme för att kunna locka till sig rätt kompetens. Ibland handlar det mer om att hitta rätt person än någon med rätt formell utbildning.
Lön är inte det enda som läggs med i beräkningen när någon väljer mellan olika arbetsplatser. Sånt som sex timmars arbetsdag kan vara värt mycket mer än en hög lön för vissa. Medan det innebär ett stresspåslag på andra.
Arbetslivet är precis som allt annat individuellt. Därför är det dumt att ha alltför fyrkantiga regelverk.