Begreppet ”arbetsbrist” är för många mer ett hån än en beskrivning av en faktisk situation.
Det är knappast på grund av arbetsbrist alla tjänster försvunnit från arbetsplatser, både offentliga och privata, genom åren.
Arbetsuppgifterna finns oftast kvar men ska klaras med färre anställda.
Detta har pågått så länge man kan minnas och en konsekvens av det allt mer pressade arbetslivet är att många inte ens tror att de ska orka jobba fram till pensioneringen.
Att vi behöver fler som jobbar längre är både denna och den föregående regeringen ense om. Men bara den förra klassades genom detta påpekade som slavdrivare helt utan verklighetsförankring.
Många pensionärer är både villiga och kapabla att jobba många år efter 65-årsdagen. Men det är en lika sann sanning att många inte orkar jobba ens fram till denna dag.
Med detta i åtanke är regeringens nya arbetsmiljöstrategi välkommen. Utan att ha lusläst rapporten verkar de konkreta insatserna inte vara helt klarlagda, men en del utredningar kan ju på sikt leda till konkreta förbättringar.
För nog är ett hållbart arbetsliv inte bara mänskligt utan det borde också vara en självklarhet. Vari ligger det effektiva och ekonomiska i att de flesta av oss jobbar alldeles för mycket medan andra inte jobbar alls?
I dag har vi ett arbetsliv som bara är tillgängligt för fullt friska, alternativt oss lite halvdana men med så långa anställningsår att vi aldrig blir aktuella vid uppsägningar på grund av ”arbetsbrist”.
Därför väcker en speciell formulering i regeringens pressmeddelande om den nya strategin för arbetsmiljö både hopp och förväntningar: ”Det måste finnas förutsättningar att också de med sviktande hälsa eller funktionsnedsättningar kan vara med och bidra”.
Det finns arbetsuppgifter på de flesta företag som i stort sett alla kan klara. Men alla dessa ”plustjänster” har rationaliserats bort och arbetet utförs med någon sorts kollektivt ansvar som sällan eller aldrig funderar.
Lägg till detta en obegriplig attityd från framför allt de rödgröna partierna att dessa arbeten skulle vara förnedrande för någon att ha. Det finns inte mycket som gör mig tröttare än när debatten om ”enkla arbeten” ständigt bemöts med att man likställer det med arbeten med så låga löner att man måste ha minst två jobb för att klara sig.
Ett arbete betyder väldigt mycket mer än att ”bara” klara sin försörjning, för nyanlända men i lika hög grad för infödda svenskar som länge varit arbetslösa eller som av olika skäl har svårt att få anställning.
Tar vi tillvara alla dessa människor som de resurser de är hjälper det också oss andra att hålla ett helt arbetsliv. Alla vinner.
Glädjande är också att Arbetsmiljöverket ska genomföra en särskild tillsynssatsning av arbetsmiljön inom äldreomsorgen med särskilt fokus på psykosocial arbetsmiljö och stress.
De tre prioriterade områdena i regeringens strategi är en talande sammanfattning av dagens läge: nollvision för dödsfall och arbetsplatsolyckor, ett hållbart arbetsliv samt psykosocial arbetsmiljö.