Lite i skuggan av regeringens landsbygdsproposition och debatten kring denna hamnade i går ett debattinlägg i Dagens Nyheter av LRF:s nya ordförande Palle Borgström. Han framförde en stor portion självkritik gällande LRF:s sätt att debattera kring landsbygdsfrågor. Istället framhöll han vikten av att inse att städerna behöver landsbygderna lika mycket som landsbygderna behöver städerna.
På ett konstruktivt och pedagogiskt sätt lyckas han förklara varför det inte finns någon konflikt mellan stad och land. Han påpekar också att de insatser som gjorts för att stärka landsbygden inte haft några nämnvärda effekter.
Statsministerns svar på frågan om vad som är problemet med urbaniseringen har kritiserats. Som jag skrev i går har hans svar tolkats som att han anser att problemet är bilköerna ut från städerna när stadsborna vill ”ut på landet” och att landsbygden behöver fungera när storstadsborna kommer på besök.
Jag anser fortfarande att det är en orimlig tolkning av vad han menade. Vår statsminister har inte den bästa förmågan att uttrycka sig spontant, det blir fumligt och pladdrigt och det är för det första och för det andra medan det aldrig riktigt landar i nån slutsats. Men det han menade just här tycker jag ändå framgick.
Däremot finns det ju väldigt mycket att säga om regeringens politik och hur den påverkat, och kommer att påverka, landsbygden. Att först urholka möjligheter och rättigheter för att sedan komma med ”stödpaket” är inte en trovärdig och hållbar politik.
”Det är svårt att ta regeringens landsbygdssatsning på allvar när vi samtidigt ser att de på område efter område under den gånga mandatperioden drivit en landsbygdsfientlig politik och försvårat livet för människor och företag på landsbygden” sa Kristina Yngwe (C) i en kommentar i går. Hon satt med i landsbygdskommittén och har under många år engagerat sig i landsbygdsfrågor.
Kritiken av regeringens politik gäller kilometerskatten, flygskatt, höjd biomoms och att staten inte ersätter de markägare som inte får avverka sin egen skog.
Det är konkreta politiska beslut som direkt motverkar en levande landsbygd och förutsättningar för människor att kunna välja att bo på landet.
Propositionen som regeringen nu hoppas få stöd för i riksdagen har utgått mycket från landsbygdskommitténs förslag men kritik har lyfts för att konkreta förslag saknas.
En pikant detalj är att landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) fick en skjuts i den politiska karriären efter att som kommunalråd ha lyckats få Ingvar Kamprad att etablera ett Ikea-varuhus i Haparanda.
Med tanke på Socialdemokraternas eskalerande misstänkliggörande av privata företag är det lite paradoxalt.
Företagen och företagarna är livsviktiga för svenska landsbygder. Företag i Ikea-klassen är det få förunnat att få välkomna. Men alla småföretag, inte minst alla lantbruk, behöver en klar statushöjning och ett stort erkännande av den rödgröna regeringen. Det skulle betyda något på riktigt.