Nu ska även anställda inom privata företag som driver offentligt finansierad verksamhet inom vård, skola och omsorg omfattas av meddelarskyddet.
Det har pratats om ett sådant förslag länge men nu ligger det skarpt med planerat införande nästa år.
Det är bra.
Det har funnits möjligheter att skriva in meddelarskyddet i avtalen med de privata utövarna men en lagstiftning ger tydliga signaler om det självklara: det är inte driftsformen som ska avgöra om anställda kan prata om missförhållanden utan rädsla för repressalier.
Men nu verkar inte det befintliga meddelarskyddet vara nån garant för öppenhet om anställdas villkor. I lördagens GT berättade en gotländsk sjuksköterska, Tina Westberg, om svårigheterna att få kollegor att berätta om sina arbetsförhållanden.
”Det saknas forum för inflytande och tillräckligt med utrymme att ventilera oro och rädsla, vilket leder till en missnöjd och kuvad personal” säger hon. Något som även präglar många andra verksamheter.
För lika viktigt som att införa meddelarskydd för all verksamhet som utförs på uppdrag av det allmänna, är att få dem som redan omfattas av det att använda det i högre grad.
Det är förbjudet att efterforska källor och att på något sätt straffa den som berättar om missförhållanden för en journalist med avsikt att publicera.
Källskydd har alla, vem som helst kan alltså prata med en journalist på till exempel Gotlands Tidningar utan att vi röjer vem som pratat om man begär att få vara anonym. Rättigheten sträcker sig inte till att få sin historia publicerad, vanliga publicistiska övervägningar görs för varje enskilt fall.
Men efterforskningsförbudet gäller bara anställda i offentlig verksamhet. Som privatanställd är du alltså skyddad av redaktionen i fråga men din arbetsgivare har rätt att fråga dig om det var du.
De som en arbetsgivare anser vara ”besvärliga” har i alla tider fått leva med att bli särbehandlade och rundade på olika sätt. Men de anställda som använt sin meddelarfrihet har också blivit hyllade och till och med fått nya lagar uppkallade efter sig.
Kloka arbetsgivare låter det inte gå så långt. Kloka arbetsgivare lyssnar på kritikerna inom verksamheten, tar till sig kritiken och överväger att det kan ligga något i den för att hitta lösningar på hur man kan bli bättre. Kanske till och med är tacksamma att någon lyfter det som andra bara pratar om i fikarummet.
En dålig arbetsgivare har få eller inga forum där medarbetarna får föra fram sina åsikter utan att bli avfärdade.
Men ett öppet och sunt klimat kräver inte bara goda företagsledare. Det kräver goda medarbetare som inte bara bryr sig först den dag de själva drabbas av orättvisa eller dåligt bemötande.
Journalistförbundet välkomnar regeringens beslut och säger i en kommentar att meddelarskyddet borde omfatta hela arbetsmarknaden. Det tycker jag också.
Om alla kunde känna sig trygga med att berätta om missförhållanden skulle det vara ett stort steg för en bättre arbetsmiljö. Och en god arbetsmiljö är också lönsam och effektiv.
Ingen förlorar, alla vinner.