Två partiledardebatter har på kort tid avverkats och gett oss en bild av vad partierna står för när de är mer fria att säga vad de tycker, om sig själva och andra. Jag gillar det.
Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) verkar trivas i sina nya roller medan Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch Thor (KD) inte alls verkar gilla läget. Debatten i går hölls i riksdagen och ämnet skulle vara EU. Nu blev det lite av varje ändå men tittarna fick en hyfsad bild av partiernas inställning.
Det blev en del krav på att partier skulle ta avstånd.
Stefan Löfven avkrävdes avståndstagande från SSU Skånes antisemitism, Annie Lööf avkrävdes avståndstagande från anklagelser mot Kristdemokraterna, Jimmie Åkesson avkrävdes avståndstagande från hyllningar av Ungern och Viktor Orbán, Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor ställdes till svars för att inte tydligt nog ta avstånd från högerpopulister.
Jimmie Åkesson anklagade också Annie Lööf för klassförakt för att hon på Twitter berättar om hur ”vita män från livets hårda skola” brukar förpesta hennes sociala medierkonton.
Antingen har Jimmie Åkesson inte en aning om hur det ser ut i Annie Lööfs (och många andras) flöden när ”Sverigevännerna” sätter fart. I och med att hans eget Facebook-konto skriver om Jimmie Åkesson i tredje person kan man anta att hans närvaro i sociala medier är obefintligt.
Om han hade ägnat mer tid där skulle han se vad hans partis anhängare kallar Annie Lööf och andra kvinnor som tar plats i offentligheten och kritiserar SD eller står för en human flyktingpolitik.
Studerar man dessa SD-forever-konton beskriver de påfallande ofta sig själva med att de gått i ”Livets hårda skola”. Det är ett sätt att markera att man lärt sig saker genom att leva, ett visst förakt för akademisk utbildning ingår också.
Det är verkligen magstarkt av Jimmie Åkesson att kritisera Annie Lööfs försvar mot den flod av hat hans partisympatisörer sprider. I en partiledardebatt i riksdagen. Pinsamt.
Till skillnad från mig finns det många som verkligen inte gillar det nya politiska landskapet. En av dem är Mats Linder, politisk chefredaktör på Gotlands Allehanda.
Jag har noterat hur GA:s ledarsida den senaste tiden fokuserat på tiggeri, invandring och ett starkt missnöje med hur C och L hanterat valresultatet och den efterföljande regeringsbildningen.
Jag respekterar att vi tycker olika där, det är till och med ganska naturligt. Men Mats Linder verkar också ha missförstått en hel del. När jag talar om att välfärden bärs upp till stor del av svenskar som kommit hit från andra länder är det ingen framtidsvision eller hypotes.
Det är hur det är nu, i dag, och varit ganska länge.
Sen är det inte jag som ”klumpat ihop” M och KD med SD. Det har de gjort alldeles själva. Det var ju därför Alliansen sprack. Ett faktum som Mats Linder och väldigt många moderater och kristdemokrater konsekvent vägrar att kommentera.
Istället fortsätter man påstå att det var C och L som ändrade sig i denna fråga och att man valde att avstå från en alliansregering.
Alliansen fick inte väljarnas förtroende, det fanns inget alliansalternativ att välja på, utan att samarbeta med SD.