Det finns redan åldersgränser för att vara med på till exempel Facebook. Kollar ni runt bland era barns kompisar eller vänners barn så ser ni att de plötsligt blivit flera år äldre än de var när ni firade deras årsdag senast.
Svårare än så är det ju inte. Man fyller i ett årtal som passar och så är man inne.
När EU nu vill strama till åldersgränser i sociala medier är det säkert i alla välmening.
Men.
Är detta verkligen en fråga som bör behandlas på denna överstatlig nivå? Är det ens en nationell fråga att lägga sig i vid vilken ålder medborgarna ska få lov att kommunicera via mobiler, plattor och datorer?
Allt som krävs är för övrigt föräldrarnas tillstånd.
Varför lägga tid och energi på frågor av det här slaget som tyvärr är de enda som når igenom från EU-arbetet. Fördomarna om unionens arbete och ifrågasättande av dess existens växer i takt med varje nyhet om hur böjda bananerna får vara.
Kritiken i dessa frågor är ju högst befogad men det blir en obalans när EU:s arbete i övrigt sällan eller aldrig renderar i någon nyhet.
Rädslan för sociala medier och att över huvud taget ägna tid åt att umgås via Internet är i mångt och mycket likadan som all skepsis varit för ”nymodigheter” i alla tider.
När alla på bussen för hundra år sedan satt med näsan i varsin tidning betraktas det som något bra och hederligt. När vi i dag ser människor titta ner i sina mobiler är det farligt, asocialt och allmänt icke tillrådligt.
Det man vill komma åt är att barn ska skyddas från att deras uppgifter delas vidare av de mulitnationella företagen i kommersiellt intresse.
Fullt rimligt men är då inte frågan istället just detta faktum för eventuellt överstatliga regler?
Alltså hur företag får använda personers aktiviteter i sociala medier för att skräddarsy annonser och använda i andra kommersiella syften.
Man kan förstå vitsen med att anpassa även det kommersiella utbudet utfrån vilka intressen man har men oftast blir det ju bara en bumerangeffekt. När man varit inne på en hemsida kommer denna upp som en annons i ens FB-flöde till exempel. Inte så raffinerat.
En annan aspekt man vill skydda barn och unga från är den hårda ton som kan råda i sociala medier.
Ett av många problem med detta är att det råder skilda meningar om vad som är god ton.
Många anser att det räcker med att skriva under signatur för att vara ett ”troll”. Andra anser att hård kritik är ”påhopp” medan andra har en hög toleransnivå. Så vem ska bestämma?
Det rimliga är att ägaren av forumet, ibland i form av ansvarig utgivare, sätter reglerna.
Ett annat rimligt krav är att alla medborgare lär sig innebörden i våra grundlagar.
Att det inte är ”mobbning” eller ”censur” att utesluta en medlem som inte delar de värderingar som ligger till grund för föreningen eller organisationen i fråga. Inte heller är det att ”kränka någons yttrandefrihet” att någon inte blir publicerad eller att ett inlägg i ett debattforum tas bort. Eller blir motsagd eller avkrävs källa för sina påståenden.
Och här verkar inte en uppnådd åldersgräns hjälpa i alla lägen.