Statistiska Centralbyrån har på uppdrag av Arbetsmiljöverket vartannat år sedan 1989 undersökt arbetsförhållandena inom svenskt arbetsliv. Ett stort antal personer (i år 9 000) får frågor om hur de har det på jobbet.
Årets rapport berättar att sju av tio arbetar fast de är sjuka. Fyra av tio upplever krav på att vara anträffbara på telefon på sin fritid.
”Det är riskabelt att sätta hälsan på undantag. Arbetsgivarna behöver ta den här signalen på allvar” säger Erna Zelmin-Ekenhem, generaldirektör på Arbetsmiljöverket i ett pressmeddelande.
Vi får mer och mer kunskap om farorna med ohälsa, vilka signaler man ska vara uppmärksam på, hur viktigt det är med förebyggande insatser. Ändå har andelen som minst en dag varje vecka är uttröttade i kroppen eller känner sig trötta och håglösa har ökat sedan 2013.
Kvinnor har traditionellt sett drabbats mer än män av stress men här kan en oönskad jämställdhet antydas då den största ökningen av dessa skett bland män under 50 år.
Drygt hälften av alla sysselsatta, 53 procent, säger att de har alldeles för mycket att göra. Det är vanligare att kvinnor än män upplever en för hög arbetsbelastning.
Arbetsmiljölagen är ett kraftfullt verktyg att använda mot de arbetsgivare som inte tar sitt ansvar för medarbetarnas arbetsmiljö. Sedan 31 mars är lagen dessutom skärpt genom en föreskrift som särskilt reglerar organisation och sociala aspekter.
Det borde vara självklart men är nu förtydligat att man inte kan ta bort tjänsteutrymme utan att samtidigt också ta bort arbetsuppgifter.
Oroande är också att så många arbetsgivare antingen saknar kunskaper om, eller struntar i, det systematiska arbetsmiljöarbetet. Förra året visade en undersökning som fackförbundet Unionen gjort att mer än hälften av skyddsombuden angett att deras arbetsgivare inte alls, eller bara delvis, bedriver något systematiskt arbetsmiljöarbete, alltså bryter mot lagen.
Hur använder vi då alla dessa kunskaper som erfarenhet och forskning försett oss med?
Vad gäller den fysiska arbetsmiljön har stora framsteg gjorts. Här kan reglerna ibland kännas överdrivet hårda men när man förstår att det är den anställdes liv och hälsa som man vill värna är det oftast lätt att acceptera hjälmtvång, säkerhetslinor och hörselskydd.
Maskiner och datorprogram är man noga med att underhålla och uppdatera medan det som numera kallas ”human resources” (HR), det vill säga personalen, förutsätts fungera ändå.
Hade det varit ekonomiskt försvarbart hade man ju kunnat förstå beteendet, men ohälsa är flera gånger dyrare än att förebygga den.
Även det visar undersökning efter undersökning men det enda man kommer på för att lösa detta är att lägga förslag om kollektivt ökat betalningsansvar för företagen när deras anställda blir sjuka?
Ökade kostnader på företagen innebär sämre möjligheter att ha råd att anställa så det snarare förvärrar problemet än löser det.