Det finns säkert nån modell för uträkning för vad 24 arbetstillfällen skulle motsvaras med i antal för till exempel Stockholm. När Nordkalk nu varslar om uppsägning av 24 anställda är det ett hårt slag, inte bara mot norra Gotland utan mot hela ön.
På Gotland råder brist på industrijobb och på jobb för personer med akademisk utbildning. Det är i grunden inte mycket man kan göra åt det, arbetsmarknaden och företagsstrukturen ser ut som den gör.
Få vill ha en statlig styrning av vilka jobb som ska finnas och var.
Men när ett stort antal arbetstillfällen försvinner för en redan utsatt grupp, behöver staten backa upp med vad den kan. Och så vitt jag vet fungerar detta bra.
När man blir arbetslös finns det möjligheter till stöd, omskolning och andra sätt för att hjälpa dem som drabbas att komma tillbaka i nytt jobb.
Bakgrunden till varslen är framför allt minskad efterfrågan men bolaget säger också att osäkerheten kring framtida brytning av råvara bidrar.
Mikael Nilsson, ombudsman för IF Metall på Gotland, säger till GT/Helagotland att konkurrensen när det gäller kalksten har hårdnat i Östersjöområden.
Det kommer mer sten från Frankrike, Spanien, Kanada istället.
Vad det är som lett fram till detta får vi inga svar på. Tidigare har det sagts att den gotländska kalken är särskilt efterfrågad tack vare sin höga kvalitet.
Kanske handlar det om att man långsiktigt inte kan garantera de volymer som krävs när man inte vet om man får bryta stenen eller inte. Frågan lär fortsätta vara aktuell så kanske vi får svar.
Det är som att hela den statliga apparaten trippar på tå kring frågan om konflikten mellan natur/vatten och gruvdriften. Ingen vågar liksom sätta ner foten och säga nej eller ja till stenbrytning i stor skala.
Kanske löser sig allt av sig självt när företagen inte kan vänta på besked och lämnar för andra stenmarker?
S/MP-regeringen har ju lyckats med konststycket att stoppa Nordkalks fortsatta brytning genom att skydda naturvärden som omöjliggör brytning. En balansakt i en fråga där de båda regeringspartierna står på helt motsatta sidor men där MP:s röst vägde tyngst.
100 miljoner fick Gotland som ”ersättning” för detta av regeringen. Jag tycker det är väldigt oklart vad dessa pengar konkret har lett till.
Framför allt för norra Gotland.