Det är med lite saknad som jag konstaterar att den här (och tidigare) valrörelser i princip inte alls handlar om kulturpolitik. Visst har det på nationellt plan varit några debatter och debattartiklar. Men på regional nivå på Gotland lyser kulturpolitiken med sin frånvaro. Med en vecka kvar till valet hoppas jag på förändring – kanske kan denna ledare bidra till en sådan?
Ingen skugga ska falla på de stora frågor som den regionala valrörelsen handlar om. Men visst borde det finns något utrymme till en kommentar om det gotländska kulturlivet den kommande mandatperioden?
I till exempel Socialdemokraternas valprogram står det att S vill: ”Verka för ett rikt och levande kulturliv över hela ön” och ”Regionen ska införa en kulturgaranti för barn och unga”. Det är något som de gärna får berätta mer om.
I mitten av 90-talet stod det en sommar ett rosa badkar ovanför domkyrkan uppe på Klinten. Flera av er minns säkert detta. Badkaret var del av en större konstutställning, och som jag minns det var det en demonstration mot nedskräpning av haven. Av någon anledning har det där rosa badkaret följt mig genom livet, kanske för att det var mitt första möte med denna typ av modern konst.
Ett projekt genomfördes för några år sedan i trappan till tunnelbanestationen Odenplan i Stockholm. Det spred under namnet ”Rolighetsteorin”, och blev en viral succé. Miljoner människor såg filmen om trappan som gick från att vara en vanlig trappa till att varje fotsteg blev en tangent på ett piano. Alltså när du gick i trappan spelade du på samma gång en egenkomponerad låt. Projektet gick ut på att visa på att glädje förändrar beteende, och hela 66 procent fler valde trappan framför rulltrappan.
Trappan har säkert blivit för många vad det rosa badkaret blev för mig. Vi måste värna denna typ av kulturell experimentlusta på Gotland.
Jag har en tanke om att man behöver utmana sig själv och lära sig nya saker, därför praoar jag gärna även i vuxen ålder. För några år sedan praoade jag på Bokbilen.
Bibliotekarien lastade bilen full av böcker och filmer och sen så körde vi hem till ett antal kulturintresserade gotlänningar, samtliga pensionärer.
Det var fantastiskt att få höra de äldre personerna dela med sig av recensioner, analyser och önskemål om framtida böcker och filmer som de önskade sätta tänderna i. Den kulturella stimulans som denna tjänst innebar för de äldre bär jag med mig.
Hur tycker du att kreativitet uppmuntras regionalt? Är Gotland modigt? Ger vi olika former av kreativa forum och uttryck tillräckligt med uppmärksamhet?
Kultur måste finnas i hela landet och vara tillgänglig för alla – jag skulle gärna se att vi pratade mer om det!