Enligt regionens broschyr ”Gotland i siffror” görs 21 569 läkarbesök på akutmottagningen, Visby lasarett, på ett år. Det innebär knappt 60 besök om dagen i genomsnitt.
Vi har en mer tillgänglig vård än många andra län och konsumerar därmed också mer vård. På 40 år har den gotländska sjukvården gått med underskott av olika storlek alla år utom två.
Effektivitetsjakt och rationaliseringar har avlöst varandra och med jämna mellanrum har politikerna lovat att bara nämnden beviljas ett nytt ramtillskott kommer man att klara ekonomin.
Och det hade man antagligen också gjort. Om inte vetenskapen och forskningen ständigt gjorde framsteg som gör att fler sjuka kan botas eller åtminstone få lindring. Vi lever också allt längre vilket ökar trycket på vård och omsorg.
Man har konstaterat att hälso- och sjukvården på Gotland har en strukturell obalans på 50-70 miljoner kronor eller 4-5 procent.
Vem ska då sätta gränsen för vilken tillgänglig medicin vi ska avstå för att den är för dyr, när vi vet att den räddar ett liv?
Men förutom att vården får större och större möjligheter att bota och lindra, finns det andra saker som behöver en ordentlig genomlysning.
Eller vänta nu. Det har ju också redan genomförts.
16 utredningar de senaste 20 åren har den senaste ”Struktur 2015” hittat i sitt arbete som presenterades i juni förra året.
Under 2013 sökte 79 procent (cirka 45 000) av gotlänningarna vård och mer än hälften, cirka 55 procent av kontakterna gällde specialistvården, cirka 45 procent i primärvården.
Två grupper sticker ut: kvinnor i 21-30 årsåldern och kvinnor i 51-60-årsåldern med smärtproblematik och trötthet.
Hm, är vi något på spåren här?
Ett annat sätt att minska både kostnader och trycket på vården är som bekant förebyggande åtgärder.
Jag har skrivit förut om stuprören inom sjukvården och hur det saknas ett helhetsgrepp för att åtgärda problemen/symptomen, inte bara utesluta troliga diagnoser.
Man ska vara ganska påstridig för att komma tillbaka gång efter gång när inget hittas på en som är fel men de fysiska symptomen kvarstår.
Ibland kanske det skulle gå att komma vidare genom godkända alternativ, såsom akupunktur, som hjälper väldigt många men där man får betala själv. Motion på recept är ett koncept värt att utveckla eftersom man även här får betala ”medicinen” själv som det fungerar nu.
Tobaks- och drogavvänjning kan vara rent livräddande insatser.
Hur som helst hoppas jag att den förhoppning hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Stefaan De Maecker (MP) uttryckte på förrförra regionfullmäktige blir verklighet – ett temamöte med fördjupning i den gotländska vården.