I dag firar Centerpartiets gotlandsdistrikt 100-årsjubileum. Det sker vid den sedvanliga höststämman som i år avslutas med jubileumsfest i Vänge bygdegård.
Det har gått upp och ner genom åren.
När Centerpartiet på riksnivå firade 100-årsjubileum 2010 refererades det så här i en rubrik i Dagens Nyheter: ”Centerpartiet fyller 100 år – kämpar för att överleva”.
En något hårdragen rubrik då partiet knappast var utdöende, däremot hängde man runt riksdagsspärren och det blev alltmer tydligt att något avgörande behövde ske.
Valanalysen efter det dåliga resultatet 2010 leddes av partiets stjärna på uppåtgående, Annie Johansson, numera Lööf.
Senare valde Annie att själv kandidera till partiledarposten, tillsammans med Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson i en unikt öppen och transparent process.
Hon valdes enhälligt och har sedan dess haft partiets helhjärtade stöd, trots att opinionssiffrorna fortsatte att dala liksom allmänhetens förtroende för henne som partiledare.
I dag har partiet i opinionsmätningarna ungefär dubbelt så stort stöd som i det senaste valet och Annie Lööf är en av de mest populära partiledarna och många sätter henne som den naturliga Alliansledaren.
Mycket kan hända fram till valet nästa år men nog är det mycket som sätter guldkant på firandet för Centerpartiet just nu.
Så mycket verkar dock inte ha hänt sedan 1910 då Carl Berglund i Gimmene, tillsammans med 24 skaraborgsbönder, lät publicera sitt upprop ”Bröder låtom oss enas!” i tidningen Landsbygden. Något som blev upptakten till Bondeförbundet, som senare blev Centerpartiet.
I uppropet kan man bland annat läsa: ”Landsbygden avfolkas till stort men för jordbruket, som dock i avsevärd framtid måste förbliva landets modernäring”.
Individens frihet att själv skapa sitt liv har varit i centrum under alla åren. Partiet bildades av självägande bönder som värnade sin egendom tillika deras möjlighet att försörja sig.
I dag anses ”individens frihet” av somliga som ett skällsord, som en motsats till en gemenskap med andra. Längre bort från det svenska bondesamhället, då som nu, kan man inte komma.
På landet samarbetar man om det mesta. För att man är tvungen om det ska hända något, och för att man alltid har gjort så.
Lika självklar har jämställdheten mellan kvinnor och män varit. Inte på grund av nån tanke om kvotering eller ideologiska tankar om könsroller utan för att på gården behövdes all arbetskraft. Man jobbade sida vid sida, kvinnor, män, gamla som unga.
Därför var det ingen stor sak när kvinnor inom Centerpartiet valdes in på höga positioner. Karin Söder blev utrikesminister 1976, socialminister 1979, partiledare 1985-1987.
Partiet är inne på sin tredje kvinna som ordförande medan andra uttalade feministiska partier som kräver kvotering av andra, hade sin första kvinna på partiledarposten några år först en bra bit in på 2000-talet.
Man är inte mycket för manér och symbolpolitik inom Centerpartiet. Den som är bäst lämpad ska göra jobbet och det är resultaten som är det viktigaste. Kompromisser, samarbete och ansvarstagande har varit i centrum, då som nu.
Grattis till de 100 åren!