Så blev det då klart att regeringen lägger fram ett förslag på att begränsa vinsterna för privata bolag inom skolan och omsorgen. Förslaget är välkommet och har ett brett stöd bland väljarna, men väntas inte hamna i riksdagen förrän i mars 2018.
Jag tycker, precis som en klar majoritet av befolkningen, att vinster i välfärden är fel. Det är fel att vinstintresset drabbar elever i skolor och äldre inom omsorgen.
De flesta tycker det är fel när lärare inte får de resurser de behöver och när det blir färre händer inom omsorgen för att pengarna istället går till oseriösa ägare.
Men trots att vi är en stor majoritet som tycker att vinsterna i välfärden ska minskas eller helt tas bort, är de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna emot att införa begränsningar.
I söndags hörde jag Liberalernas partiledare Jan Björklund säga att begränsningarna kommer att innebära att företag går i konkurs.
Något jag har svårt att se. Konkurs gör ett företag när inkomsterna inte räcker till utgifterna. Om då företagen blir förbjudna att ta ut för mycket pengar ur bolagen, blir det som jag ser der mer pengar kvar i företagen, vilket ökar förmågan att betala för utgifterna.
Det är när pengarna försvinner ut i oskäliga vinster som risken för konkurs borde vara störst.
Se bara på John Bauer härvan. Enorma summor som har tagits ut i vinster vilket ledde till konkurs. Hade det varit förbjudet att ta ut vinster hade John Bauers möjligheter till att överleva varit betydligt bättre.
Från borgerligt håll vill man också hävda att valfriheten kommer att minska om det blir begränsningar för välfärdsbolagen att plocka ut oskäliga vinster. Tydligen vill borgarna att valfriheten att välja en skola till sina barn som genom ägarnas vinstkrav går i konkurs större, än att vi genom politiska beslut minskar risken för konkurser.
I söndags såg jag också på Agenda i SVT som hade en minidebatt mellan civilminister Ardalan Shekarabi (S) och Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson.
Sverigedemokraterna som gick till val 2014 på att begränsa vinsterna i välfärden har efter samtal med näringslivet gjort en helomvändning i frågan. Att oskäliga vinster går ut över personalen genom sämre arbetsförhållanden är nu inte längre lika viktigt för SD som att ägarna kan göra sig en ordentlig hacka.
I debatten tar borgerliga politiker och debattörer ofta upp att det är bättre med hårdare krav på välfärdsbolagen. Samma personer är ofta ute i debatten och beklagar sig över all den byråkrati och alla de regler som företagare ska kunna och förhålla sig till. Men fler regler och mer byråkrati är tydligen ok istället för en begränsning av vinsterna.
De borgerliga partierna tycker tydligen att det är bättre för de små välfärdsbolagen att få mer regler att förhålla sig till än att de bara får ta ut en begränsad vinst. Jag tvivlar på att de små välfärdsbolagen håller med om det.
I går fick jag svar från Gotlänningens politiska chefredaktör Eva Bofride och jag blir uppriktigt orolig.
Att hon, som en av Centerpartiets fem toppkandidater till riksdagslistan, inte förstår skillnaden mellan investeringsbudget och driftsbudget och blandar ihop den investering som är gjord på Södra hällarna med den besparing av driften som är gjord på några privata stränder, det inger inte något större förtroende.