För någon vecka sedan lät RFSL meddela att de inte tänker medverka under årets Almedalsvecka. Till helagotland.se säger Eric Fugeläng RFSL Gotlands ordförande: ”Vi vill tydligt markera mot den tolerans mot intolerans och hat som vi ser i rådande praxis. Hatet och hoten om våld från de rasistiska och nazistiska rörelserna är inte nytt. Som hbtq-person är du tyvärr van vid att ses som en del av det som ska ”utplånas”, men ökningen och normaliseringen är ändå påtaglig.”
På sin hemsida skriver RFSL: ”Från RFSL:s sida vill vi understryka att vi har en stark grundlag i Sverige värd att försvara, och vi vill inte nödvändigtvis se några lagändringar. Men något är fel i tolkningen av den när nazisters demonstrationsfrihet skyddas av polisen, samtidig som vår mötesfrihet och föreningsfrihet inte kan säkerställas.”
Till Helagotland.se kommenterar Mia Stuhre projektledare för Almedalsveckan RFSL:s beslut: ”Att RFSL nationellt väljer att dra sig ur är mycket beklagligt, men jag har full respekt för deras beslut att inte komma i år utifrån förra årets händelser”.
Det man kan fråga sig är var gränsen för yttrandefriheten går. Ska vi i yttrandefrihetens namn upplåta offentlig mark till organisationer som gång på gång begår brott i samband med sina offentliga sammankomster?
Hur många gånger ska de grundlagsskyddade sammankomsterna få lov att urarta i brottslighet utan att andra lagar tar över och sammankomsterna kan stoppas? Hur många personer ska bli attackerade och misshandlade för att yttrandefriheten väger så tungt?
Var går gränsen för polismyndighetens skyldighet att skydda medborgare? Om jag förstått diskussionerna kring tillståndsgivande under Almedalsveckan rätt så sträcker sig polisens ansvar till att skydda nazisterna och andra vid nazisternas sammankomster. Men när de sammankomsterna är slut och nazisterna går därifrån och misshandlar personer som uttrycker kärlek och allas lika villkor, var finns polisen då? Var går polisens ansvar för att skydda oss medborgare när det inte pågår någon nazistsammankomst?
Jag förstår att RFSL väljer att inte delta under årets Almedalsvecka. Hur ska de kunna garantera säkerheten sina medlemmar och anställda, när inte ens polisen kan det?
I diskussionerna kring Almedalsveckan har många svårt att skilja på det officiella Almedalen och det inofficiella. Nazisterna har aldrig varit en officiell del av veckan och det program som finns. 2017 fick de hyra mark då regionen inte hittade någon laglig lösning på deras ansökan, men de ingick inte i programmet. Samma år fick de också tillstånd av polisen att hålla ett antal så kallade allmänna sammankomster. Men de ingick inte i det officiella programmet. 2018 tog regionen ett beslut på att inte upplåta mark till nazisterna under Almedalsveckan. Ett beslut som överklagades, men Förvaltningsrätten gav regionen rätt i sitt beslut. Däremot gav polisen återigen nazisterna rätt att hålla allmänna sammankomster under veckan. Men de var återigen ingen del av det officiella programmet.
Det är här man börjar fundera. Är verkligen den lagstadgade yttrandefriheten så orubblig att myndigheterna måste skydda rösten för de som genom hat och hot tystar andra? I så fall är det bedrövligt att vi inte kan skydda de röster som förespråkar fred, kärlek och alla människors lika värde. Det om något borde vara samhällets ansvar.