Förra veckan meddelade hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Stefaan De Maecker (MP) att han tänker lämna politiken efter valet 2018. Sedan tidigare har Elin Bååth (FI) tagit samma beslut. Det har också förre ordföranden för regionstyrelsen Björn Jansson (S) gjort. Nu valde Jansson att kliva av sitt tunga uppdrag i förtid, men det var för att ge sina efterträdare inskolningstid.
En politiker som däremot klev av sitt uppdrag då det inte gick att kombinera med hennes arbete var Maria Björkman (S). Hennes situation med att klara av ett vanligt arbete och samtidig vara ordförande för socialnämnden var då inte längre hållbar.
I samband med förra regionfullmäktige mötet gick Lars Thomsson (C) ut med att ersättningarna för politiker på Gotland inte räknats upp utifrån den modell som beslutats om. Thomsson har en poäng och nu behöver verkligen villkoren för att kunna vara politiskt aktiv på ön ses över.
Under innevarande mandatperiod har vi fem heltidstjänster som regionråd, fördelade på sju personer inklusive oppositionsrådet. Kombinerat med ordförandeposter i nämnder är alla sju i det närmaste heltidsavlönade.
Men för de övriga nämndordföranden är det inte lika lätt. Socialnämndens ordförande är det på 50 procent, i byggnadsnämnden och tekniska nämnden har ordföranden 35 procent. När Maria Björkman hoppade av socialnämnden hade Socialdemokraterna problem att hitta kandidater med arbeten som tillät dem att ställa upp på de villkor som uppdraget innebär. Det löste sig genom att Håkan Ericsson (S), känd profil här på Gotlands Folkblad och pensionär sen ett antal år tillbaka, hade möjligheten, kompetensen och viljan att ställa upp.
Hur kan det se ut efter nästa val om inget förändras? Vem kan ta uppdrag som kräver att man är tillgänglig nästan dygnet runt? Vem kan kombinera ett tungt politisk uppdrag med ett vanligt arbete?
Tänk om tekniska nämndens ordförande Tommy Gardell (S) inte längre kan ha uppdraget? Han har i dag betydligt mer tid med ordförandeskapet än de 35 procent som uppdraget ersätts för, men så är han, precis som Ericsson, pensionär, och har den möjligheten.
Nu är det inte bara de som är i majoritet som behöver ha tid och möjlighet att klara av sina uppdrag. För att få till bra beslut behöver även den politiska minoriteten ges möjlighet att sätta sig in i ärenden.
I dag har minoriteten platserna som andra vice ordföranden i nämnder vilka alla är arvoderade med fem procent av det ordföranden i nämnden har. Men deras roll som minoritetens talesperson och majoritetens bollplank är så viktig att de behöver ha mer tid och därmed högre arvoden.
Samma läge har vi med ledamöterna i regionstyrelsen och regionstyrelsens arbetsutskott. De som inte är regionråd har det tufft att klara av uppdraget.
Många långa möte och en massa ärenden att läsa in sig på, men de ersätts inte längre fullt ut, vilket är Lars Thomsson ingångsvinkel i den kritik han har mot nuvarande ersättningsreglemente. Dessutom blir det fler och fler arbetsuppgifter som läggs på regionstyrelsen och regionstyrelseförvaltningen.
Något måste göras, så att vi alla ska ha möjlighet att ta ett tyngre politiskt uppdrag. För när vi begränsar vilka som kan ha den möjligheten begränsar vi också demokratin.