Förutom en titel på en av Hoola Bandoola Bands låtar så kan man verkligen ställa sig den frågan när vi ser vad som händer i samhället. För någon vecka sedan, närmare bestämt 11 maj, spreds en artikel från Smålandsposten som en löpeld genom medielandskapet.
I artikeln kunde vi läsa att den katolska kyrkan i Sankt Mikaels församling i Växjö blivit nekade tillstånd för klockringning vid två tillfällen. Det i sig var ingen speciell nyhet men när den sattes i samband med det tillstånd som en moské i Växjö fått för böneutrop, så förstår ni vilken sprängkraft artikeln hade. Allt från människor med rättvisepatos till nazister rasande. Till och med Gotlands Allehandas politiska chefredaktör Mats Linder reagerade negativt på orättvisan och brast ut:
”Tydligen värnas medborgarna i det villaområdet mer, än de som bor i miljonprogrammet vid moskén”.
Själv försökte jag sätta frågan i någon form av kontext. I Smålandspostens artikel är pastorn lite svävande och säger att de tänkte skaffa en klocka och ansökte innan den införskaffades. Dessutom var det enligt pastorn i den katolska församlingen tio till femton år sedan den senaste ansökan gjordes. Det finns med andra ord skäl att undersöka vad som egentligen hänt innan man börjar rasa. Hur såg ansökan ut? Hur såg avslagsbeslutet ut? Hur såg lagar och regler ut på den tiden?
P4 Kronoberg tog saken lite längre än mig och undersökte det hela och nu visar det sig att det inte inkommit någon ansökan till berörda myndigheter de senaste 25 åren.
Till P4 Kronoberg kommenterar pastorn i den katolska församlingen det hela: ”Jag tänker på att vi var lite för snabba där då. Vi skulle kanske ha kollat bättre om vi hade ett dokument. Men jag gick på muntlig information. Vi har levt i föreställningen om att det blev ett avslag.”
I en senare artikel i Smålandsposten kommer det fram att det tydligen rörde sig om en bygglovsansökan från omkring 1993 där kommunens tjänstemän tipsade Sankt Mikaels församling att ta bort klocktornet från ritningen då tjänstemännen hade uppfattat ett stort motstånd från boende i närområdet mot en eventuell klockringning. Något som församlingen hörsammade, men någon regelrätt ansökan om klockringning har aldrig lämnats in och följaktligen inte heller avslagits.
Spridningen av Smålandspostens artikel blev enorm och media från många länder har hört av sig till Sankt Mikaels och fått historien om klockringningsavslaget berättat för sig.
Detta medan spridningen av P4 Kronobergs uppföljning är betydligt mindre, vilket innebär att ute i världen finns det nu många som inte vet sanningen. Man kan fråga sig hur många som lever i , som pastorn uttryckte det, föreställningen att myndigheterna i Växjö, och i förlängningen Sverige, gladeligen godkänner böneutrop från moskéer och med samma glädje avslår ljudliga religiösa uttryck från kristna församlingar.
Diskussionerna om hur vi ska skyddas oss mot falska nyheter, vinklade nyheter eller ren propaganda har gått höga sen Donald Trumps valrörelse. Vi har nästan dagligen blivit informerade hur vi ska tänka när vi läser något. Finns det någon källa?
Är skribenten, tidningen eller nyhetsplattformen trovärdig?
Hur tar vi reda på fakta om det som står beskrivet?
Är nyheten ens trolig?
P4 Kronoberg ställde den fråga vi alla skulle ha ställt. Stämmer verkligen det här?