”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Citatet som är hämtat från bibeln är dubbelt aktuellt i dessa tider av #metoo och de vittnesmål om sexuella övergrepp som fortsätter strömma in. Dels visar det på den skuld som vi människor alltid har belagt kvinnor med, och dels den kultur där vi alla på något sätt har sett till att könsmaktsordningen bibehålls. För vem är utan skuld?
Det blir mer och mer tydligt att det rör sig om ett enormt systemfel. En världsomspännande patriarkal struktur där kvinnor ska tåla övergrepp, men där pojkar bara är pojkar.
Ingen organisation, myndighet eller bransch verkar kunna gå fri.
Kvinnor från alla håll vittnar om de övergrepp de blivit utsatta för och den tystnad de möts av när de berättat om vad de varit med om.
Först ut var kulturbranschen tätt följd av media, men strömmen av drabbade branscher fortsätter i en tillsynes outsinlig ström. I veckan har kvinnor inom teknikbranschen och inom fackförbund brutit tystnaden.
I går kom ett upprop från kvinnliga journalister, vilket ni kan läsa här på insändarsidan. På Helagotland.se kan ni ta del av de vittnesmål som följer med i uppropet. Det är ingen trevlig läsning.
Ingen bör vara förvånad då detta är inte ett enskilt problem utan ett samhällsproblem. Men det är i de kulturer där männen har varit dominerande eller tillåtits vara dominerande som det är värst. Därför kom det inte som en överraskning att även mitt gamla fackförbund IF Metall är drabbat. Nyhetssidan ETC har i en artikelserie beskrivit fruktansvärda övergrepp som utifrån hur de drabbade känner, inte har tagits på allvar. Känner vi igen scenariot? Varför skulle arbetarrörelsen vara något undantag? Den erfarenhet jag har av liknande händelser från min tid inom IF Metall är att de togs på allvar. Men det är inga lätta frågor att ta tag i då det ofta står ord mot ord och personernas upplevelse av händelsen skiljer sig markant.
Vem ska man lita på? Hur kan man föra diskussionen med en person som inte ser de fel som hen begår? Hur många chanser ska personer som fått medlemmarnas förtroende och som är demokratiskt valda till uppdrag få? Kan en demokratisk organisation ”sparka” förtroendevalda?
Det är aldrig okej att sopa problem under mattan, men man måste förstå att det kan finnas en tröghet som den drabbade ofta kan se som att exempelvis organisationen, arbetsgivaren eller skolan blundar. Därför är det viktigt med en ständig dialog med den som utsatts för övergreppet. Stora organisationer som till exempel fackförbund måste har åtgärdsplaner och utbilda sina anställda och förtroendevalda hur de ska agera när övergrepp sker. Precis som alla andra.
För övergrepp kommer att ske även framöver, förhoppningsvis i mindre utsträckning. Men då behöver vi vara förberedda för att kunna ta tag i problemet på rätt sätt och framför allt att inte glömma bort att ge stöd till den som blivit utsatt.
Nu när #metoo är rykande aktuell har vi också möjligheten att ta tag i de destruktiva strukturer som samhället genomsyras av. Vi får helt enkelt inte missa den chans vi nu har.