Göran Hägglund avgår som partiledare för Kristdemokraterna meddelade han i torsdags. En ny partiledare ska utses på extrainkallad partistämma senare i vår. I varje val där Hägglund varit partiledare har KD backat. Under Hägglunds 11 år som partiordförande har stödet halverats. Faktum är att KD inte klarat riksdagens fyraprocentsspärr de senaste valen om det inte varit för stödröster från andra högerväljare. Vad Hägglund lämnar efter sig är ett parti i kris.
KD var som allra störst i valet 1998. KD ansågs stå för något nytt och Alf Svensson var populär. KD pratade inte så mycket om höger och vänster utan fokuserade på att samhället ska se till den lilla människan. Samtidigt avslöjade undersköterskan Sarah Wägnert vanvård inom vården. KD låg rätt i tiden.
2011 satt KD i regeringen och ansvarade för sjuk- och äldrevård när det avslöjades att Carema skurit ner så mycket på personalen att bland annat blöjbyten inte hanns med. Det blev tydligt att KD inte längre försvarade den lilla människan utan de stora vårdkapitalisternas vinster på dessas bekostnad.
Under Hägglunds tid har KD blivit en del av Alliansen och dess profil har blivit mer allmänborgerlig. Motståndet mot aborträtt och HBTQ-personer finns kvar men har tonats ner. Den interna kritiken har främst handlat om att KD tappat sin högerkristna profil.
År 2011 utmanade Mats Odell Hägglund om partiledarposten och fick stöd av en rad tunga partidistrikt samt ungdomsförbundet. Efter en lång strid segrade Hägglund.
Efter valnederlaget 2014 har KD främst talat om migration och integration. Hägglund har i svepande termer talat om ”för höga bidrag” trots att den högsta dagsersättningen för asylsökande är 71 kronor om dagen. Hägglund har också föreslagit att uppehållstillstånd ska bli tillfälliga och inte permanenta. Hur rädsla för att utvisas tillbaka till det helvete man flytt ifrån ska bidra till integration är oklart.
Vart ska KD ta vägen nu när Hägglund avgår?
”Islamismen är det största hotet mot demokratin” skrev Sara Skyttedal, ordförande i ungdomsförbundet, i en artikel som publicerades tidigare samma dag. Skyttedal bortser helt från attacker mot moskéer och synagogor, nazisters våld i Kärrtorp och Malmö, Lasermannen och Peter Mangs och terrordåden på Utöya för att driva igenom sin tes.
Är det genom att snegla på SD som KD tänker sig möta framtiden? Erfarenheter från grannländer visar att det är en strategi som sannolikt allra främst kommer gynna SD.
Om KD ska ha någon framtid måste de återigen stå för något nytt. Något annorlunda. Kanske är det genom att fånga upp besvikna gammelmoderater genom att bli mer konservativa?
Kanske är det genom att återgå till att värna människan i frågor som sjukförsäkringar och äldrevård?
Just ser Kristdemokraternas framtid väldigt mörk ut.
S-skribent