I tisdags beslutade miljö- och hälsoskyddsnämnden, MHN, att de nationella riktlinjerna om bullergränser inomhus även ska gälla på Gotland. I den här frågan är MHN myndighet och har att rätta sig efter gällande regelverk.
Beslutet gäller musik från permanenta verksamheter, vilket nästan enbart påverkar krogar med musik och med boende i närheten. Kritikerna har varit högljudda inför beslutet och kritiken har inte låtit vänta på sig efter att beslutet var fattat.
De borgerliga ledamöterna röstade emot förslaget och reserverade sig mot beslutet. Hur de tänkt sig att det skulle fungera med den tidigare högre gränsen, då den inte håller juridiskt, kan man fundera på.
Speciellt när länsstyrelsen som dömande instans utifrån överklaganden har gett regionen i uppgift att se över de höga gränserna. Detta enligt en artikel på Helagotland.se där Mattias Edsbagge, enhetschef för miljö- och hälsoskydd uttalat sig.
Från borgerligt håll menar man dessutom att de allmänna råd som socialstyrelsen ger i sin författningssamling SOSFS 2005:6 med rubriken ”Buller inomhus”, bara är råd och inget man måste följa. Ett påstående som visar på en ganska stor okunnighet.
Orsaken till att riktlinjerna finns är att främja människors hälsa utifrån den forskning som finns att tillgå. Riktlinjerna och gränserna är inget som man tagit ur luften, utan bygger på fakta om hur vi människor och våra kroppar fungerar.
I författningssamlingens inledning står det uttryckligen att:
”Allmänna råd innehåller rekommendationer om hur en författning kan eller bör tillämpas och utesluter inte andra sätt att uppnå de mål som avses i författningen.”
Visst kan man tycka att det finns en möjlighet till lokal tillämpning då det ”bara” är rekommendationer. Men en högre gräns kan knappast anses ”uppnå de mål som avses i författningen”, då målen är att människor ska slippa bli störda av höga ljud.
När vi nu rett ut att miljö- och hälsoskyddsnämnden knappast kunnat agera annorlunda, kan vi gå vidare med hur arbetet med att upprätthålla ljudnivåerna kommer att fungera. I en intervju med P4 Gotland säger miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Isabel Enström (MP) att det först och främst måste komma in ett klagomål som kan utredas.
Det innebär att den klagande inte kan vara anonym, för då är det svårt att göra de mätningar som behövs för att kunna utreda om ljudnivån är för hög. Om det skulle visa sig att nivån ligger över gränsvärdet startas en utredning om hur nivån skulle kunna bli lägre. Det kan handla om att fastighetsägaren behöver isolera fönster bättre eller högtalare som kan ändra vinkel. Enström trycker tydligt på att det ska föras en dialog mellan myndigheten och fastighetsägaren såväl som mellan myndigheten och den som är ansvarig för ljudkällan.
Jag hoppas verkligen att de tjänstepersoner som får i uppdrag att utreda de eventuella klagomål som kommer in till regionen har inställningen att hitta lösningar istället för att banka regelverken i huvudet på den som ansvarar för ljudkällan. Här finns det nu en möjlighet för regionen att få till en bra dialog som också gör att företagares förtroende för regionen och dess tjänstepersoner ökar.
Slutligen vill jag bara tillägga att jag inte tror att den här påtvingade anpassningen kommer att tysta det gotländska kroglivet och om det mot förmodan skulle bli en följd är inte lösningen att politiker på ön väljer att trotsa regelverken, som vissa borgerliga politiker tycks anse.